För några dar sen blev jag uppringd av en man i min egen ålder.
Han sa sitt namn och presenterade sig som en av mina ”följare” och berättade att han prenumererade på min YouTube-kanal och uppskattade tydligen ganska mycket av det jag har producerat inom olika genrer. Det visade sig under samtalets gång att jag känner igen honom och hans släkt och är lite mer bekant med ett par av hans släktingar.
Det var en stor uppmuntran att han hörde av sig på det här sättet – jag har en följare, Hurra!
Under de här två pandemiåren har jag producerat många alster i olika genrer för att i någon mån kompensera för inställda cafémöten och uteblivna bokningar och gudstjänster och samlingar.
Och under drygt ett års tid har jag via Facebook knutit kontakt med många från olika platser där jag bott och varit. Av olika skäl hade jag tappat kontakten med dem, men nu hörs vi av lite nu och då genom Facebook och utbyter små meddelande och kommentarer – åtminstone med den bekväma ”Gilla”-symbolen med ”tummen upp”.
I det kristna tänkandet och Bibelns undervisning möter man ofta begreppet ”lärjunge” – för praktikant eller lärling till någon profet eller till Herren Jesus Kristus, då han vandrade på jorden.
Jesus ägnade mycket tid åt stora samlingar och offentlig undervisning och predikan med ibland tusentals människor samlade. Men han gav ännu mer av sin tid och sitt intresse åt sina närmaste efterföljare och lärjungar. Under de senaste veckorna har jag i min egen bibelläsning riktigt slagits av Jesu intresse för och arbete med sina lärjungar.
Han ägnade sig inte alls åt att lura och manipulera och utnyttja sina ”följare” och liksom nådigt ta emot deras beundran, tjänster och ägodelar. Han ville göra dem till vänner och hjälpa dem att växa som människor och andliga resurspersoner och själva växa in i de uppgifter som han tycktes behärska så fullkomligt. Han uppmuntrade sina lärjungar att tro och agera och förvänta sig att de med Guds kraft och den helige Andes hjälp skulle kunna fortsätta Hans gärningar och uppmuntrans- och befrielsearbete bland behövande människor. Och han överraskade dem ofta genom att betjäna dem, fast det var han som var ”chefen”.
Därför vill jag med glädje kalla mig en lärjunge till Jesus Kristus. Och jag är glad när jag möter andra som framför allt också vill vara hans lärjungar. Om de sen, som en bonus, också trivs tillsammans med mig, så är jag naturligtvis glad över det.
Jag kommer aldrig att skriva mina memoarer (även om man ska vara försiktig med att säga ”aldrig”). Däremot vill jag gärna att dikter och sånger och naturvideos och annat jag har gjort ska vara som ”fjärilar” som flyger upp från min närhet och som kan glädja och inspirera och ge goda tankar till någon.
Nu inför min 75-årsdag om ungefär en vecka vill jag gärna ge dig några länkar till några av mina alster. Dem kan du komma till med en knapptryckning på din telefon eller surfplatta eller dator.
Tre av mina mest visade videos i kategorierna ”Naturfilm/ reportage”, ”sångvideo” och ”diktvideo” är följande, men efter de tre länkarna vill jag gärna ge dig ett par, tre länkar till det jag själv tycker är bland de bästa:
”Hur var det på Öland?” (från sommaren 2020) https://youtu.be/e_3Kcia27nc
Dikten ”Liten telefonhistoria” https://youtu.be/mf0ElXJPXmc
Sångvideon ”Den som tror och blir döpt” https://youtu.be/GvIKr3-GvVQ
Tre av mina egna favoriter:
Sångvideo med naturbilder ”Alla trädgårdar är mina” https://youtu.be/ipbrwg8DCno
«Utsikt från mitt fönster -2” med tre dikter om ekar https://youtu.be/mPD3Gp8BmIQ
”Korsvandring augusti 2020” – ett reportage med bra sånger https://youtu.be/xFEt75v8upA
Var gärna min ”följare”! Jag vill gärna vara din vän! Om du vill bli lärjunge till någon, så rekommenderar jag den jag själv följer – Jesus Kristus!
| Ingvar Holmberg 220218
Foto från korsvandringen maj 2021 |
 |