Tankar på tåget

I går och i dag har jag suttit några timmar på tåg i samband med att jag hade ett cafémöte i Borgholm i går och åkte buss och tåg dit och tillbaka.
Det är härligt att åka tåg! Vårt land är så vackert vid alla tider på året med alla träd överallt och våra 100 000 sjöar som lär täcka 10% av landets yta. Vilken rikedom!
Här är två dikter jag skrev, en på ditresan i går och en på hemresan i dag.

Tåget stannar inte
Denna vackra söndag
i början av september
sitter jag på tåget,
Kustpilen från Linköping
till Kalmar.
Njuter av landskapet
vid Bestorp med
glittrande sjöar och
lundar med kraftiga ekar.

Stationerna Rimforsa,
Kisa och Hultsfred
stannar vi till vid
men inte vid Målilla
och Mörlunda.

Tåget stannar inte vid Mörlunda,
men det gör tranorna, ser jag.
Två jätteflockar är prydligt uppställda
på ett fält,
som för inspektion.
Är det mönstringen
inför långflygningen söderut?
Lycka till, ni smäckra,
graciösa dansare!
Må Gud ge era vingar styrka
och klara signaler till
era gps-gener på färden!

Välkomna åter
och stanna gärna till
vid Mörlunda igen!
Det gör inte tåget längre.

(Ingvar Holmberg 200906)

Från tåget ser jag
Från tåget ser jag
en nästan onödigt vacker
lund av storväxta bokar
med sina släta stammar,
kanske ett tjugotal träd
i en hage nära tågets bana
från Kalmar till Linköping
lite söder om Högsby.
Hur hamnade bokarna där?

Min fantasi föreställer sig
en utflyttad skåning
som för hundra år sen
ville se annat än tallar, granar
och skrovliga ekar.
När vi sakta rullar in i Högsby
för ett kort stopp,
ser jag i en välskött trädgård
tre nyttigt vackra –
och nästan smärtsamt sköna –
äppelträd, översållade
med röda frukter.

Korta stunder på resan
försöker jag läsa i min bok
eller titta på min surfplatta,
men så dras blicken till
det som lite ryckigt flimrar förbi
utanför fönstret.

Från tåget ser jag.

(Ingvar Holmberg 200907)