På 1980-och 1990-talen gjorde jag många resor till Ukraina.
De senaste åren och årtionden har mina ryskspråkiga kontakter främst varit i Kazakstan, men de senaste veckorna är det förstås Ukrainas öde och olycka som upptar mycket av allas våra tankar.
För några dagar sen – mitt i en samling i vår kyrka omkring vikten av att delta i de små grupperna – så fick jag tillsammans med vår pastor Susanne gå ifrån samlingen för att ta emot tre kvinnor från Ukraina, flyktingar som skulle övernatta i ett utrymme i vår kyrka. Då fick jag hjälpa dem till rätta på ryska och också be en välsignelsebön för dem på ryska vilket de var mycket tacksamma för.

Under ganska många år har jag förmedlat vänkontakter mellan svenska kristna församlingar och församlingar i olikas delar av det gamla Sovjetväldet. Många av dessa kontaktförmedlingar gjorde jag under en begränsad tid och tappade sen kontakten med vad som sedan hände. Men i många av fallen har vänskapen hållits levande genom talrika besök och återbesök och samarbete mellan församlingarna.

Ett av de mest lyckade exemplen var mellan en livskraftig s.k. ”underjordisk” eller oregistrerad församling i Berdichev en stad 20 mil väster om Kiev och den lilla orten Överhörnäs utanför Örnsköldsvik i Ångermanland och den lilla men aktiva pingstförsamlingen där. Omkring 1990 hjälpte jag till att etablera kontakt, och sen dess har trafiken och gemenskapen och hjälpen gått i båda riktningar under alla åren. 2009 på hösten var det 10-årsjubileum av invigningen av den stora fina kyrkan i Berdichev, där deras vänner i Överhörnäs hade gjort stora insatser för att finansiera och praktiskt uppföra kyrkan. Nu var det jubileumsgudstjänster med stadens borgmästare inbjuden och cirka 1000 personer närvarande på söndagen. Jag blev medbjuden som tolk och vän på den resan – ett oförglömligt minne för mig. En av de svenska deltagarna videofilmade och sen klippte jag ihop en film av detta. En lyckligare och tryggare tid, i sanning!

Jag har nu lagt ut mitt videoreportage på YouTube. Titta gärna!
I kväll har jag via telefon fått lite uppdatering av läget i Berdichev genom vänner i Överhörnäs och i kontakt med Berdichev.
Per den 18 mars 2022 står kyrkan fortfarande intakt i Berdichev och härbärgerar just nu ett 100-tal internflyktingar. Granatblixtar syns på himlen i närheten, men än står kyrkan och är i tjänst för behövande människor. Pastorsparet Anatolij och Ludmila Botsyan leder församlingen i tjänst för behövande människor.

För rätt många år sen skänkte Överhörnäsborna en minibuss till församlingen, huvudsakligen för att ombesörja transport av sjuka eller äldre församlingsbor. Vuxne pastorssonen Tim Botsyan använder nu den bussen till farliga mat- och hjälptransporter längs småvägar till Polen och tillbaka med förnödenheter till behövande människor inom och utanför församlingen.

Jag kommer åter med tankar om Ukraina och Ryssland, men den här gången vill jag främst påpeka betydelsen av vänskap och trofasta band och kristet liv i praktiken, där människor i nöd av alla de slag kan finna en uträckt hand. Vi glömmer inte heller betydelsen av bön och förbön och kraften i Guds beskydd!
Länken till min film: https://youtu.be/WLJ8y9qcXOw

18 mars 2020 Ingvar Holmberg