Fritid – fri tid att disponera som man själv vill.
Vad ger det för associationer och känslor? Det är säkert olika för varje människa och likaså olika för skilda perioder i livet.
Ett barn i början av sommarlovet kan ha känslan av oändlig tid framför sig. Åtminstone minns jag det så när jag var barn. Samma barn kan eller kunde kanske efter några dagar nästan tjata sönder sina föräldrar med orden:
”Jag har inget att göra! Vad ska jag göra?”
Ja, nu är det förstås drygt sex årtionden sen jag själv var ett sådant barn, och det är fyra årtionden sen mina egna barn var i den åldern och sinnesstämningen. Så det kan gott hända att min bild av de här sakerna inte är helt aktuell och tidsenlig. Nuförtiden verkar, förresten, både barn och pensionärer vara väldigt stressade. Och efter lov och semester behöver man numera snarast vila upp sig för att orka med tillvaron.
Jag tänker ganska ofta på min jämnåriga bekanta Kerstin i Småland och hennes standardsvar när folk frågade henne vad hon skulle göra på semestern. ”På semestern ska man väl inte göra något särskilt.” För henne var semester att vara på landet i stugan och ta dagarna som de kom utan att göra några vidlyftiga planer.

Hur var det exempelvis för människorna i min farföräldra- eller morföräldrageneration?
Då var det sex dagars arbetsvecka och lördagskvällen och söndagen var vilotiden att ta vara på. På söndagarna var affärerna stängda och sport- och nöjesevenemang låg ganska lågt av respekt för kyrkan och den kristna vilodagen. Under 1950-talet blev arbetsveckan 45 timmar för att sänkas till 42,5 timmar på 1960-talet och till 40 timmar 1973. 1938 fick Sverige två veckors lagstadgad semester per år med bibehållen lön. 1951 förlängdes semesterperioden till tre veckor. 1963 blev det fyra veckors semester, och från 1978 kunde svenskarna se fram emot fem veckors ledighet per år.

Tillbaka till fritiden för åtti till hundra år sen. Lite handarbete, snickeri och skapande var det förstås men ganska mycket inriktat på att sticka och sy kläder och laga saker och ting. Läsning av tidningen och lösande av veckans korsord var det kanske och ganska troligt en söndagspromenad –som ju var legitimt. (Jag läste nyss att första korsordet i en svensk tidning var i Göteborgsposten 1924).
Och pensionärer var oftast fattiga på pengar men rika på tid.

Meningsfull fritid och stimulans låter bättre än ”tidsfördriv” som låter lite destruktivt. Nu finns det väl snarast ingen riktig fritid, för vi är ju så upptagna med att titta på telefonen vi har i ena handen och med att balansera burken med energidryck i andra handen. Det är tur att det finns ryggsäckar och väskor med axelband! Om man ser någon sitta i bussen eller på en bänk och bara titta framför sig, kan man misstänka att personen har glömt telefonen hemma eller har den tillfälligt på lagning (hemska tanke!).

Det mesta är nog bättre nu, trots allt! Vad skönt att vi har fritid och oftast pengar att använda till mer än livets nödtorft! Och vi i den stora gruppen av pensionärer har ofta mer ork och mer resurser och valmöjligheter än de äldre för åtti år sen. Det är bra med hjärngympa och annan gympa, med skapande hantverk som är mer än att lappa och laga det som är slitet, med tidningar fyllda med korsord och sudoku och andra tidningar fyllda med intressanta erbjudanden om kurser och utflykter och resor.
Generationerna före oss har byggt upp landet och tryggheten och välfärden.
Vi har under livets gång också själva med arbete och insatser lagt grunden för en skapligt trygg pensionärstillvaro och ålderdom – och också bidragit till att våra barn och barnbarn kommer att få leva i ett bra samhälle.

Jag tycker också att det är roligt ibland att lösa korsord. Ord är för mig roligare än siffror (sudoku). Och jag beundrar i hög grad dem som skapar korsord och gör dem lagom svåra för mig så att jag i alla fall har en chans att lösa dem. Heder åt dem som skapar och konstruerar inom olika sfärer i tillvaron! Det blir ju knappast någon balans om allt är tidsfördriv och fritidssysselsättning och konsumtion. Då går tillvaron i konkurs.
Moderna korsord med rebusrader som underlättar och ger nyckel till mycket, de är fascinerande. En dechiffrerad mening i ett korsord kan ge många bra ledtrådar.

Det fanns en gång en man för cirka två tusen år sen, som inte löste ett enda korsord. Men han skapade några ”korsord” som har gett nycklar och lösningar till oräkneliga lyckliga människor som plötsligt sett lösningar på problemen och mycket av livets svåra ord och gåtor. Vad sägs t.ex om ”Fader, förlåt dem! De vet inte vad de gör.”? Eller ”I dag ska du vara med mig i paradiset.”? Han sa också ”Det är fullbordat”.
Han har varit med och byggt vårt land. Heder åt honom!