|
|
Foton: Jan-Erik Henriksson
I skogen, där jag ofta är på utflykt just nu med korg i handen, står för tillfället en grupp unga lärkträd gula. Lärkträdet är spännande och lite udda bland barrträden – ”färgar” barren gula i novemberdiset innan det t.o.m. fäller barren. Dessutom är lärkträet så fyllt av naturlig ”impregnering” att det inte behöver besprutas med giftig impregnering utan håller länge ändå och passar bra att använda på lekplatser och altaner och verandor.
I skogen, där jag ofta är på utflykt just nu med korg i handen, står för tillfället en grupp unga lärkträd gula. Lärkträdet är spännande och lite udda bland barrträden – ”färgar” barren gula i novemberdiset innan det t.o.m. fäller barren. Dessutom är lärkträet så fyllt av naturlig ”impregnering” att det inte behöver besprutas med giftig impregnering utan håller länge ändå och passar bra att använda på lekplatser och altaner och verandor.
Här kommer min dikt ”Lärkträdens tid”:
Lärkträdens tid är november.
Barrträdens gula rebeller.
Ingen kan hindra dem från att ändra färg
eller lägga från sig barren.
En solgul demonstration i höstdiset,
en färgkaskad innan vintern.
Under sommarens enkla tid
gör de inget väsen av sig,
smälter in i omgivningen,
men när det blir gråkallt,
när resignationen och melankolin sätter in,
då är lärkträdens tid.
Påminnelsen om sommarsol
och liv som kommer igen.
Lärkträden – mina själsfränder…