Lite ”estradpoesi”

Dikter, Ingvar Holmbergs blogg

I samband med Östgötavandringen med ett stort kors i ”Gå för Sveriges” regi har vi haft några torgmöten i Norrköping och Söderköping, där jag har lyssnat och deltagit och till viss del medverkat.
Måndagseftermiddagen den här veckan ledde jag ett sånt torgmöte här i min egen stadsdel Vilbergen nere på vårt trevliga lilla affärscentrum och torg. Tidigt på morgon samma dag hade jag fått till mig några tankar om korset och uppslaget till en dikt. Jag skrev färdigt den och läste upp den som tredje dikt i mitt försök till estradpoesi på det lilla torget. ”Estradpoesi” blir det när det är lite ”action” eller rytm i dikten. Jag gjorde ett försök, och här kommer de tre dikterna. Du får gärna läsa dem högt och lite dramatiskt…
Foto: Barbro Henriksson

Vägens folk

Han var Vägen och ute på vägarna.
Jag är förlägen och innanför väggarna.
Hans kyrka var stranden, stigen och berget.
Vår är så välbyggd i centrum vid torget
men synnerligen inomhus
och knappast längre världens ljus.Och Vägens folk blir Väggens klubb.
Och Livets bröd blir mandelkubb
med kaffe, saft och tårta.
Ej längre vatten blir till vin,
och nästan ingen rör en min,
fast glädjens vin är borta.

Och glömd är sen länge vetekornets lag-
att dö för att sen kunna växa,
för vetekornens glada innebandylag
förtränger en så bitter läxa.

Nu väcks det en bön till Kungarnas Kung:
”Herre, befria ditt evangelium
från vårt monopol och våra kyrkorum!
I världen sänd ut det att växa.

Ingvar Holmberg 1996

Bära hans färger

Segertåg i antiken –
generalens triumftåg i Rom –
sånger om segern,
soldaternas stolta marsch
med segrarens standar
och förskräckta krigsfångar,
halvnakna och vanärade.

Skrytande småpojkar
sitter med dinglande ben på muren:
”Ja, vi vann allt, vi.
Och vår general, han är starkast.”

Segertåg i nutid –
när hemmalaget vann fotbolls-VM.
Vinnarnas färger lyser överallt
på tröjor och halsdukar.
Och vem som helst har rätt att ropa:
”Vi vann, vi vann. Segern är vår!”
Svettig berusning
och kramar till en okänd.
Målskyttens namnteckning
är värd en förmögenhet.
Alla bär hans färger.

Den största segern vanns för länge sen
på Golgatastadion där i Jerusalem.
Det är för två tusen år sen,
men ännu bär vi hans färger,
fler och fler bär hans färger.
Gång på gång möter jag de andra,
som också har
hans personliga namnteckning.

Den gäller för lite av varje,
ja, till och med inträdet
på den stora banketten,
segerfesten,
den nya tidsålderns
ojämförliga party
för dem som bär hans färger.

Ingvar Holmberg 2001

Ställ dig framför spegeln!

Ställ dig framför spegeln,
den stora, där i hallen!
Ha inget i händerna –
inte matkassen,
inte påsen med den nya
T-shirten eller de nya skorna,
inte ens telefonen,
nej, inte ens telefonen!

Sträck ut armarna i axelhöjd!
Titta tyst i tio sekunder!
Se människan i formen av ett kors!
Se ögonen som tittar tillbaka!
Se korsmänniskan som ser på dig
där inifrån!

”Jesus för världen givit sitt liv.
Öppnade ögon, Herre, mig giv!”
Finns han där på riktigt
eller bara som ett konstigt tomrum,
där bara han passar in?

Det kan bara du avgöra,
du som står med tomma,
utsträckta händer –
framför spegeln.

Ingvar Holmberg 220502