Det är inget att skryta om – men mycket att vara tacksam för.
Många i omgivningen kan nog höja på ögonbrynen och skaka på huvudet:
”Hur är människor funtade som håller ihop så länge?
Har dom inte utvecklats? Har dom inte förverkligat sig själva?
Passar dom inte bäst på museum?”

Vi är minsann inga experter på relationen i ett äktenskap, eftersom vi fortfarande bara är inne på vårt första försök.
Men vi var väldigt kära i varann, när vi var unga, och vi var helt inställda på att hålla ihop hela livet.
Vi lovade varandra trohet inför Gud och våra familjer och vänner.
Och vi upplevde och upptäckte och lärde oss den fysiska kärleken hos varann och av varann, och vi har gjort så gott vi har kunnat i att göra varann lyckliga.
Och två fantastiska och fina barn fick vi, en son och en dotter. Vi förlorade vår son helt oväntat när han var 42, och det var en hemsk upplevelse som knappt går att beskriva. Men vi fick i alla fall ha honom i 42 år.
Och vår dotter har gett oss ett barnbarn – den unge Elliott som har hunnit bli 23 år. Vi är verkligen lyckligt lottade.

Jag erkänner villigt att det nog är mer min fru Gittans förtjänst än min att vi har hållit ihop så här länge och vill fortsätta livet ut. Jag tar större plats på alla sätt och hörs och syns för mycket i sammanhangen där vi finns, men jag är inte utan kärlek till och respekt för andra människor och inte till Gittan heller. Henne kommer jag att älska till min död, tror jag.

Allra mest är det nog Guds förtjänst och nåd och hjälp att vårt äktenskap bestått och ännu består. ”I honom är det vi lever och rör oss och är till”, som Bibeln säger. Om man tror på livslångt äktenskap och praktiserar trohet och ärlighet och ser kärlek som något man lika mycket ska ge som förvänta sig att få, då har det livslånga äktenskapet en chans utan att endera parten förkvävs .

Så jag säger i första hand: ”Tack, Gud, och tack, Gittan, för ett fungerande äktenskap och för min underbara familj!”

I dag hade vi solsken och värme en stor del av dagen. Mitt på dan hämtade jag bilen i garaget och körde fram till dörren. Jag bad en lämpligt placerad granne ta några bilder på oss utanför höghuset. När jag förklarade anledningen, berättade han att han och frun hade 46-årig bröllopsdag i år. Så tog vi bilen till stan, och Gittan bjöd mig på god asiatisk lunch på restaurang, och jag köpte några rosor till henne.

Bifogar några bilder från i dag och också bröllopsfestfoto för 55 år sen.

Hälsningar från Ingvar Holmberg 23 mars 2023