I går gjorde min Gittan och jag en liten utflykt till nya Femöresbron över Strömmen i stadsdelen Kneippen i Norrköping. För bara några dagar invigdes den nya bron efter flera års väntan. 1901 byggdes den första Femöresbron för att ”binda ihop Åbackarna”. En brostuga på norra sidan var bebodd av en brovakt som i en lucka från stugan tog upp fem öre från dem som korsade bron. Efter 115 år togs den bort av säkerhetsskäl. Norrköpingsborna har ivrigt väntat på nya bron och klagat över att det dröjt så länge. Nu 8-9 år senare är den nya bron på plats.

Vårsolen, ljudet av rinnande vatten och fågelsång och snattrande änder hade lockat ut ganska många föräldrar och morföräldrar med barn och barnvagnar, stressade motionslöpare och avslappnade vandrare. Vid brofästet fanns fina, gamla femöringar avbildade i marken.

Blandade tankar och intryck rörde sig inom mig medan jag njöt av promenaden.

De små barnen i vagnarna eller tultande framför dem, pekade på och såg och upplevde änderna, de jättelika trädstubbarna med spännande öppningar. Det förde mina tankar till senaste söndagens gudstjänst i min kyrka. Då var jag i tjänst som en av förebedjarna i bönestunden i gudstjänstens avslutande del. Min plats var på läktaren. Lilla Irma (c:a 1½ år) kom i famnen på sin mamma och behövde förbön för besvärlig hosta som hade ”gått runt” i familjen. Jag tog fram den lilla oljeflaskan, skruvade av kapsylen och tog en droppe på fingret och berörde Irmas panna och förklarade att det inte var medicin men tecken på Guds hjälp. Så bad vi, och Irma var tyst och uppmärksam. Så bar hennes mamma henne tillbaka till övriga familjen Vid kyrkkaffet sen, satte jag mig med min kaffekopp vid samma bord som familjen. När Irma såg mig, tittade hon på sin mamma och satte sitt finger på sin panna. ”Ja, så gjorde han”, sa mamma.

Min längtan och fortsatta bön är förstås att både Irma och familjen ska bli friska från hosta och infektioner, men min bön är också att Irma ska uppleva och komma ihåg en gudomlig beröring på sin panna.

Små och större barn är ofta väldigt öppna för Guds närvaro och beröring och för andliga upplevelser. Det har många berättat fantastiska exempel för mig, och jag har under livets gång på läger och i barnkörens sammanhang själv sett detta.

Just nu går i ett av mina närradioprogram en följetong om Georg Gustafsson, som var en radikal och farlig politisk aktivist och upprorsman i ungdomen. Men han kom aldrig ifrån en barndomsupplevelse då han var döende och hans mor och far fick ett kuvert med en tyglapp, en böneduk, från gudsmannen Boltzius i Stockholm. Duken lade de på sitt sjuka barn, och från och med den stunden blev Georg friskare och snart helt frisk. Många år senare kapitulerade han för Jesu kärlek och frälsningserbjudande och lämnade sin farliga livsväg och blev en förkunnare av bibelns budskap och en som fick se otaliga bönesvar och helanden i sin tjänst.

Må nya Femöresbron i Norrköping fungera i många år, och må ”beröringen i pannan” och förbönen för många, många vara en bro till underbara möten med Guds osynliga, men verkliga värld!

Hälsningar 15 mars 2025 från Ingvar H