Under fyra veckor har vandringen genom Östergötland med ett två och en halv meter högt träkors upptagit mycket av min tid och mina tankar. Jag har också varit en av fem i ledningsgruppen för vandringen.
I går den 28 maj avslutades vandringen vid Skäggetorp kyrka i Linköping – ”ett stenkast” från där huliganer kastade sten på poliser och blåljuspersonal för några veckor sen.
Villiga människor från olika samfund och kyrkor – i olika åldrar men i väldigt stor utsträckning pensionärer – har turats om att bära och rulla korset med hjul längst ned längs vägar och stigar i 26 etapper under 29 dagar genom stora delar av vårt vackra landskap.
Det här är ju den tid då det är som allra vackrast ute med hundra sorters grönt och blomster i många färger.

Själv har jag bara vandrat några få sträckor den här gången men hjälpt till med bilskjutsar och sång och musik, andakter och planering och lite matlagning etc på ytterligare en del sträckor.
Mitt eget deltagande vill jag skriva lite om här:
Måndag 2 maj blev det sångstund och start vid Vilbergens Centrum och deltagande i vandringen till golfklubben nära Göta Kanal vid Västra Husby (bild 1).
Tisdag 3 maj längs Göta Kanal till Söderköping med torgmöte på Hagatorget.
Torsdag 12 maj hade vi pausdag och gemenskapsdag på Bjärka-Säby.

Torsdag 19 maj – lång vandring i strålande sol från Boxholm till Mjölby förbi Åsbo kyrka (bild 2) och vindkraftspark längs en hel del grusvägar. Där fick jag ”bita i gräset” första gången och lifta några km på flaket på en suv med lastflak. Framme i Mjölby hade vi liten sång- och bönestund i Stadsparken och var Pingstkyrkans gäster med god mat, bönemöte på kvällen och skön vila i bäddade sängar i gästrum i kyrkan.
Fredag 20 maj i regnväder mellan Mjölby och Väderstad (bild 3). En tillmötesgående vaktmästare i Hogstad kyrka gav oss nyckeln till församlingshemmet för matsäckspaus och andra ”behov” där.

Transport till Ödeshög och Ordets Församling som gav måltider och logi under två dagar. Själv åkte jag hem till Norrköping på kvällen och återvände med Östgötatrafiken till Ödeshög nästa kväll för sång och bön och andakt utan att ha deltagit i vandringen lörd 21 maj mellan Väderstad och Ödeshög.
Söndag 22 maj vandrade en grupp den kanske vackraste ( men jobbiga) sträckan från Ödeshög längs och över hela Omberg och vid Vättern till Borghamn Strand. Vid ankomsten klockan fyra väntade jag där på vandrarhemmet med middag, som uppskattades mycket (bild 4). Vi hade en sång- och bönestund vid Vättern på kvällen, och jag och två andra övernattade på vandrarhemmet.
Måndag 23 maj gick vi i flödande sol förbi åkrar och gårdar mot Vadstena (bild 5). Efter 6-7 km tappade jag tyvärr all ork och fick ”bita i gräset” på riktigt. Jag fick be en snäll man som bodde där om hjälp, och han körde mig till Vadstena, medan mina outtröttliga medvandrare – min syster och svåger Barbro och Jan-Erik Henriksson – fortsatte vandringen med korset. Jag steg av bilen mitt i Vadstena vid Pilgrimscentret och tog mig efter någon timme till Vätternkyrkan, där vi skulle få middag kl fyra. Och prick klockan fyra kom Barbro och Jan-Erik med korset, och vi fick en härlig gulaschsoppa (bild 6) med smörgåsar och kaffe och kaka av Ragnhild Djärf, vår värdinna i Vätternkyrkan.

Vid sextiden hade vi sång- och bönestund på ett torg i centrum, och sen tog vi in på Pilgrimscentrums gästhem och var bjudna på logi där. Jag hade då beslutat mig för att ge upp tanken på att vandra de två etapper jag skulle ha gjort. Per telefon hade jag fått tag i ersättare. Så på vandringen mellan Vadstena och Motala på tisdagen 24 maj tog jag bilen så småningom till Motala. På en rast vandrarna tog några km innan Motala fick jag se dem från bilen och kunde stanna och fota dem (bild 7). Framme i Motala i Stadsparken hade vi sen en sång- och bönestund i solskenet med några åhörare och deltagare. Så fick vi mat och paus i Pingstkyrkan (bild 8 ) servade av pastor Linnéa Sennehed.

Onsdagen 25 maj var en pausdag med korset i Motala. Jag hade fått övernatta hos bekanta i en bekväm gäststuga på deras tomt och fått frukost och lunch den dagen. På förmiddagen var jag med på Stora Torget på bokspridning, sång och samtal med människor (bild 9 med pastorerna Linnéa och Andreas, Pingstkyrkan resp Baptistkyrkan). På kvällen var det ett givande seminarium i Equmeniakyrkan Furulid, då Mats Nyholm berättade om S:ta Claras verksamhet i Stockholm. Mats är direktor där och också ordförande för Gå För Sverige i vars regi Östgötavandringen har organiserats.

Sen körde jag hem till Norrköping på kvällen och var inte delaktig i någon av de följande vandringarna till Borensberg och Ljungsbro. Däremot var jag med vid målgången på lördagen 28 maj i Skäggetorps kyrka i Linköping. Vid klockstapeln utanför stora ingången hade vi en avslutande sång- och bönestund tillsammans med prästen Dag Salomonsson (bild 10 & 11). Han bjöd sen på mat i delen av kyrkan som heter Birgittagården och berättade om församlingen och dess diakonala profil med öppet flera timmar varje vardag och möjlighet till samtal, praktisk hjälp mm. Varje söndag samlas ett 100-tal till gudstjänsten, och där är de etniska svenskarna i minoritet, och det är inslag på arabiska ock tolkning till arabiska.

Lyckliga och tacksamma vände vi hem till Norrköping sen på kvällen.

”Tätt intill korset finnes ljus och styrka. Först i dess skugga växer Kristi kyrka.
Korset bekänna är att Herren dyrka. Korset, Guds vishet” (Nils Bolander / Ps&S 513:2)

(Ingvar Holmberg 220529)