Här i Östergötland säger vi ”så dan och så dant!”, när vi förfasar oss.
Och det här märkliga och annorlunda året med Corona-pandemi, så har vi använt de uttrycken oftare än vanligt.

Och nu är det ”dan före Dopparedan”, då förväntningar hos många brukar vara skyhöga inför julfirande med nära och kära. Hos många som också i vanliga fall är ensamma, så känns förstås ensamheten ännu mer, när man tycker ”alla andra” har så många att umgås med och glädjas tillsammans med.

Men i år är vi många som inte får fira jul med dem som är oss allra kärast.
I vår lilla, men naggande goda familj, får min fru och jag inte fira julafton tillsammans med vår dotter och vårt enda barnbarn, för de håller på att tillfriskna från Covid19. Som väl är, blev de inte så väldigt hårt drabbade, men mattheten har inte släppt än, så vi har fått släppa tanken på gemensam julafton. Vi har inte gett upp hoppet om att i alla fall träffas något inom den närmaste veckan.
”Så dan’t det kan va’!”

Och ändå har vi det ju så bra och får fira själva julafton tillsammans med min frus två systrar som båda lever ensamma. Och vi har det varmt och bekvämt i lägenheten, och vi har massor av mat att äta!
Och det bästa av allt – vi firar jul för att Jesus, Frälsaren föddes i Betlehem. Om honom sjunger det inom oss och här hemma och i många TV-gudstjänster och andra samlingar via internet.

Inom några dagar börjar vaccineringen mot Covid-19, och inom några månader har alla i Sverige förmodligen fått möjligheten att vara vaccinerade.
Det finns mycket att se fram emot och mycket att vara tacksam för här och nu!

God Jul och Gott Nytt År tillsammans med dina nära och kära och tillsammans med den som är allra närmast – den gode Herden, Frälsaren Jesus Kristus!