I lördags var jag med om ett bröllop som verkligen gav god eftersmak.
Och under dagarna sen dess har jag påmints om och tänkt på några av de ganska många bröllop jag har varit med om under livets gång. Att det är många bröllop, beror delvis på att jag som pastor också ibland har varit med som vigselförrättare.

Det mest minnesvärda och viktiga bröllopet var förstås mitt eget för 58 år sen, här i Norrköping, dit min fru och jag sen har återvänt efter många år på andra platser. Och att äktenskapet och gemenskapen med varann finns kvar efter alla dessa år, är förstås ännu större än själva bröllopet. Det är inget jag tar någon ära för, men jag är djupt tacksam! Vilken gåva varje ny dag att fortfarande ha kvar sin livskamrat från yngre och mindre ”rynkiga” dagar!

Numera berättar dokusåporna från Sverige och andra länder, att bröllopet för många tycks vara viktigare än själva äktenskapet och relationens varaktighet. Löftet ”att vara dig trogen till livets slut” är kanske knappast ens en ambition för många längre.

Vår egen vigselgudstjänst i mars 1968 i gamla Pingstkyrkan på nuvarande Skomakaregatan var en högtidlig och fin ceremoni med mig i hyrd frack. Bröllopsfesten var på RiksCity nära Smedstuguplan med musik och sång och många tal och spex och lekar med släkt och vänner. Jag var nyss fyllda 21 år, och visst var jag lycklig, mycket lycklig, fast jag var fjättrad och varm i obekväm frack och fluga många timmar i sträck.

Det trevligaste och mest avslappnade bröllop jag varit med om, var i juli 2010 på Stegeborgs Trädgårdshotell vid Slätbakens vatten här i Östergötland. Min brorsdotter Clara gifte sig med sin Sarbasst från en kurdisk familj. Man hade hyrt trädgårdshotellet för helgen, och vi bröllopsgäster övernattade och åt avspänd frukost tillsammans på hotellets altan som avslutning på festen. Vigseln förrättade jag bland äppelträden i trädgården, och eftersom ett sommaråskväder hotade, tog vi vigseln före eftermiddagskaffet i stället för efter, som planeringen hade varit. God middag på hamnkrogen efter fotografering vid Stegeborgs slottsruin, prat och skratt och trevligt umgänge i ledig klädsel (efter själva vigseln).

Nu vill jag berätta om vigseln och bröllopet i lördags, det som har väckt de här tankarna – när Martin fick sin Isabel i Pingstkyrkan Cupolen i Linköping på eftermiddagen 24 januari 2026.
Det var den vigsel och bröllopsfest som för mig allra mest gestaltar hur ett bröllop ska vara.

För bara några år sen var Martin en människospillra efter många år av missbruk och kriminalitet. Så mötte han Jesus och frälsningen och befrielsen till stor del genom kontakt med Karl Tiger och LP-verksamheten i Pingstkyrkans lokaler i Linköping (LP innebär beroendevård på kristen grund). Första gången jag träffade Martin, hade han en knallröd T-shirt med texten på ryggen ”Det finns inga hopplösa fall”. Och när jag såg in i Martins glada ansikte med hans rena, trygga blick, så lyste det ännu mer. På ”LP” har han mött Isabel som haft liknande öde och kamp. Så fick de kärlek till varandra, men kärleken till Jesus är det huvudsakliga, förklarar de båda.

Foto fr Martins hemsida

Omkring 150 människor i olika åldrar och från olika bakgrunder samlades i kyrksalen till vigselgudstjänsten. Några sångare och musiker spelade och sjöng Jesussånger med oss alla. Brudparet satt därframme och lyste som solen och sjöng för full hals. Pastorerna Marcus (församlingsföreståndaren) och Kalle Tiger (LP-pastorn som själv kommit ur mångårigt missbruk och elände) turades om med vigseltal, böner och vigselakten. Det var mycket sång, bön och ”Halleluja”. Och efteråt var det fest med kaffe / te och tårtor i olika stilar och former. Många församlingsmedlemmar hade bakat och fixat och gjort i ordning och bland dem som serverade var det ganska många romska flickor och damer i sina stora dräkter med svarta och glada färger blandat.

Gemenskapen vid borden och pratstunderna med nya bekanta och gamla vänner och med brudparet var själva underhållningen. Och sen skildes vi åt. Vilket bröllop! Jesus i centrum och enkelhet och glädje och fest – och äkta kärlek och gemenskap. En upplevelse för livet!

Hälsningar 29 januari 2026 från Ingvar H