Dag 36 av Gran Canaria-bloggen

Nu är det sen kväll efter allsångskväll i kyrkan Templo Ecumenico, där segelfartyget Elidas kapten Stefan Abrahamsson och besättning och ett tjugotal konfirmander var med och sjöng av hjärtans lust och önskade sånger. Rätt många av tonåringarna gick faktiskt fram och var med i försångargruppen också. 290 personer eller fler trängdes i kyrkbänkarna och på stolar och pallar. Christer Wos Andersson, tidigare teamledare och nu glad volontär som diskare och ljudtekniker, höll en bejublad andakt med ”droppen” som tema. Också på eftersitsen var det många som trängdes (cirka 105 personer), och också här fanns ungdomarna med och var ett färgglatt inslag.

Jag satt och pratade en stund med två makar från Färöarna. De var beundransvärda i att förstå svenska och tala förståelig skandinaviska.  De cirka 52000 invånarna på Färöarna har ju ett eget språk med inslag av nynorska och isländska och tydligen med en krånglig grammatik och uppbyggnad. På Färöarna är danska obligatoriskt andraspråk i skolan. Annars är landet i princip självständigt.  Invånarna får själva välja om de vill ha färöiskt eller danskt pass och medlemskap.

När jag rörde mig mellan borden och lyssnade och pratade lite här och där, var det en sällsam blandning av dialekter och röster och glada samtal från alla övriga svenskar, norrmän och finländare med sina olika mål och uttryck. Guds och skapelsens signum är ju inte likriktning och enformighet utan variation och mångfald och ändå med harmoni.