Det här skriver jag på tisdag morgon efter valet i söndags. Först i morgon eller på torsdag vet vi säkert om ”blåa eller röda” blocket segrar och bildar regering. Det hänger på ett mandat. Och vi väntar med spänning på hur det ska bli.

Men mitt huvudsakliga ärende för de här raderna är ”regimskifte” i fritidsintressen, en nog så viktig sak för de flesta människor i vårt land.

Våra fritidsintressen ska väl inte vara vår huvudsakliga identitet, men det kan nästan verka så för en del människor, vare sig det är fågelskådning, favoritlaget ( i Norrköping – med stor sannolikhet IFK i fotboll och Dolphins i basket) eller golf.

Just golf har jag själv haft som favoritsport och uteaktivitet i omkring 35 år. Och golf anses vara nästan omöjligt att sluta med, när man väl har börjat. Man kan också hålla på med golf långt upp i åren, och jag har mer än en gång gått på banan med herrar och damer som fyllt 80 men är i full gång med golfen.

Jag slutade tvärt med golf för tre år sen – efter en bra säsong, då jag haft stort nöje och nytta av golfen, och det hade gått bra efter mina förutsättningar.

Mina skäl var mina egna och går att skriva en del om, men en viktig beståndsdel var en längtan att leva enklare och att avstå från något för mig kärt i samband med det. Jag gick ur golfklubben och sålde min utrustning på Blocket. För pengarna köpte jag en ny ryggsäck och vandringsskor. Och så började jag gå och vandra mera – men utan klubba och boll….. Och de här tre åren har jag ägnat mig mera åt att vara vandrare och pilgrim, något som harmonierar bra med att vara en kristen på väg genom livet och världen som pilgrim med Guds Rike som mål i livet och ”nya himlar och en ny jord” som destination.

I lördags spelade jag golf igen för första gången på tre år – tillsammans med min kusin Nils från Stockholm och min svåger Jan-Erik här i Norrköping (som, förresten, också är min vandringskamrat). Det var mycket trevligt och ett angenämt möte med golfens goda sidor – njutningen av de lyckade slagen, den vackra naturen, motionen och spänningen, gemenskapen och fikat utomhus… Men golf är inte min identitet. Jag får och kan öka antalet och ”dosen” av promenader i skog och mark med plockning av bär och svamp och fortsätta med pilgrimsvandringar och en och annan ”korsvandring” kanske…. De här tre senaste åren har jag deltagit i vandringar med ett 2½ meter högt träkors genom byar, städer och landsbygd tillsamman med andra kristna från olika kyrkor som ett uttryck för vår sanna identitet – att vara en lärjunge och efterföljare till Frälsaren Jesus Kristus, som ständigt var på vandring till nya platser och människor.

Den identiteten går mycket bra att kombinera med att vara golfare, vilket många av mina kristna vänner visar genom att på ett naturligt sätt under golfrundor med nya och gamla bekanta prata om sin kristna tro, samtidigt som de ”svingar sig fram” längs golfbanorna.

Vi vandrar vidare. Regimskiftena i politiken må komma, och vi får väl be för dem som har det politiska ansvaret, men för oss har det viktigaste ”regimskiftet” redan skett.

Ingvar Holmberg 13 september 2022

Foton från golfrundan i lördags och korsvandringen i maj.