Jag skriver det här alldeles i slutet av veckan som avslutas med ”Första Advent”.
För oss moderna människor i västvärlden eller den så kallade ”kristna världen” har adventsveckorna blivit en hektisk och jäktig tid inför jul med pyntande och inköp av diverse julklappar och nya jultillbehör och kanske flera inbokade julbord och julluncher och julavslutningar i olika föreningar och aktiviteter och kurser.
Så har det ju inte alltid varit! Läs nedanstående text jag har plockat från Internet!
”När kristendomen och därmed det kristna julfirandet introducerades i Norden för ca 1000 år sedan infördes adventsfasta. Det innebar att man skulle vara återhållsam med mat och dryck och festligheter. Man skulle avstå från köttmat. Bröllop var förbjudna. Fastan var en förberedelse för den stora glädjehögtiden. Man skulle inte ta ut julen i förskott.
Även efter 1500-talet, när vi övergick från katolicismen till protestantismen och fastan som en följd därav försvann, har advent varit en tid av stillhet. Allt bullrande och stimmande arbete borde undvikas. Det var inte heller någon lämplig tid att påbörja viktiga saker. Det fanns en folklig föreställning om att ordet advent, antagligen på grund av den språkliga likheten, hade ett samband med väntan.” (Citat från sajten ”Juligen” juligen.se)
De senaste dagarna har jag på hemväg från solresa vistats i lugn väntan på flygplatserna i Las Palmas (Gran Canaria) och på Arlanda. Jag har haft gott om tid på mig och (som vanligt) haft min nästan ständiga inre dialog med Gud, där det till stor del handlar om att hylla och tacka och tillbe Honom, den store Skaparen, Guden och Frälsaren.
Jag blir mer och mer övertygad om att det är i dessa stunder av tillbedjan och lovsång till Gud som vi är allra mest ”produktiva” och nyttiga som människor. Samtidigt som jag gläder mig över att jag själv får ha detta privilegierade liv, sörjer jag över att kanske nästan ingen av alla jag ser omkring mig har upptäckt denna fantastiska och ständigt pågående gemenskap med den gode Guden.
Nu är det adventstid ännu en gång. Låt oss bestämma oss för att ta lite extra stunder i tystnad eller inre stillhet, kanske vid ett tänt ljus, och hylla den store Konungen!
Han kom i enkelhet för att ge oss sin gudomliga rikedom. Och det största i den rikedomen är Hans egen närvaro med oss och i oss.
Glad Advent!