Många gånger har jag bett barnabönens ord
”Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer”.
I dag under bibelläsning och bön
sittande i soffan i arbetsrummet
som vanligt,
ler jag för mig själv.

Vart jag mig i världen vänder,
har jag oftast ingen aning om,
nästan helt utan lokalsinne
vad gäller riktningar och väderstreck.
Pekar oftast tvärtemot
när jag pekar mot nåt jag talar om,
går lätt vilse under vandringen
i skogen.

I min bönesoffa
är jag förmodligen vänd mot öster
på ett ungefär.

Det har ingen betydelse!
Jag vänder mig ju till min
kärleksfulle pappa Gud,
han med den sanna moderskärleken,
han finns alltid framför mig,
vart jag mig i världen vänder.

Jag har hittills klarat mig ganska bra
utan geografiskt lokalsinne.
Det viktiga är att min inre gps
alltid pekar på Honom,
han som är framför mig
och bakom mig,
över mig och under mig
– och i mitt inre.

(Ingvar Holmberg 211027)

Foto: Gittan Holmberg, I Holmberg