”Första maj med blogg och webb och podd.
Jag frågar mig: ’När är toppen nådd?
När tar Coronakarantänen slut?
Då går vi raskt till omvärlden ut,
kanske som kesande kalvar på ’släpp’.’
Till dess vi försöker att ej hänga läpp.”

Med denna tillfällighetsvers som början på bloggskrivandet sitter jag i mitt arbetsrum och fönster mot omvärlden denna gråa och småregniga Första Maj i år.
Det är sannerligen en ovanlig Valborgsmässo- och Förstamajhelg i Sverige i år!

Coronapandemin med Covid19 förändrar nästan allt. De stora folkfesterna och samlingarna och våreldarna och välsjungande körer (och en del ej så välsjungande men i alla fall välmenande) blir det inget av.
En smårolig nyhet i TV häromdan var att de styrande i kommunen ordnat med ett ton hönsgödsel utspritt i den centrala park i Lund, där studenterna alltid brukar samlas till jättepicknick på Valborgsmässoafton. Kommunledningen hade tydligen rätt så bra bedömning av studenters vilja att helt rätta sig efter direktiv uppifrån.

Och i dag är det Första Maj, arbetarrörelsens stora dag, då socialdemokrater och vänsteranhängare brukar marschera eller i alla fall gå i demonstrationståg med viktiga slogans och paroller. Och brassbanden, eller som vi sa i min ungdom på 1960-talet – blåsorkestrarna – har sin stora glansdag.

I pingstförsamlingarna under mina tonår i Norrköping fanns det en uppsjö av blåsorkestrar, till och med i de små församlingarna på landsbygden, och jag var med i Pingstkyrkans blås-orkester här i stan under några år. På Första Maj var pingstkyrkorna då uppkäftiga nog, eller ”osolidariska” tyckte säkert många, att anordna ungdomskonferenser och på eftermiddagen ha demonstrationståg för Jesus med blåsorkester och många frejdiga plakat om att tro på Jesus. Sen avslutades ungdomsdagen på kvällen med stort sång- och musikmöte med blåsorkester, strängmusik (kör med liten orkester, bl.a. gitarrer) och sångsolister. Då sjöng vi alltid ”Att vara ung, ja det är stort. Att vara frälst dock större är. Att vara både ung och frälst, det störst av allt i livet är.” (Nr 581 i vår äldre Segertoner och med text av John Hedlund)

Och nu omkring sextio år senare firar jag första maj i lägenheten och på mitt arbetsrum med ”blogg och webb och podd”. Och inte bara mitt fönster framför mig är fönstret mot omvärlden utan också dataskärmen framför mig och tangentbordet där jag skriver med två pekfingrar men når ut långt genom teknikens hjälp.
Under karantänveckorna har jag haft mycket tid och producerat flera gudstjänstvideos och andra program som genom YouTube och min hemsida finns tillgängliga för många. Och på närradion har jag mitt eget 60-minutersprogram tre gånger varje vecka i Norrköpings- och Linköpingsområdet.
Den här senaste veckan har jag startat en podcast, en podd eller poddradio. Det är att via internet lyssna på ljudfiler med mest pratprogram. Min podd heter ”Bitar ur livet” och är färska eller tidigare samtal med kända och okända personer och som jag har använt som inslag i mina radioprogram. Nu finns de separat att lyssna på genom min podd. Titta gärna efter den här på hemsidan!
Jag har fått mycket respons och många svar efter webbgudstjänsterna och nu de senaste dagarna om podden. Det beror väl delvis på att jag de senaste veckorna har varit mycket flitig att skicka epost till massor av vänner och bekanta. Och jag försöker också svara på alla brev jag får.
Här vill jag travestera norska komikern Vesenlunds ”Fleksnes” i Radioten. Han hade genom kortvågsradio vänner över hela världen, ingen i Norge.
Jag har vänner över hela världen, till och med i Norge.