Dag 10 av Gran Canaria-bloggen

I går gick jag ”till kinesen”, det vill säga den närmaste av flera förvånansvärt välsorterade små minivaruhus som finns här och ägs av kineser och betjänas av kinesisk personal. Närmast gatan ser det ut att vara en klädaffär, men längre in i de olika gångarna och avdelningarna finns häpnadsväckande många varor i olika kategorier. Därför var det naturligt att gå till ”kinesen”, när jag letade efter en skärbräda, ett durkslag, en deodorant och en badsvamp. Allt fanns där. Så finns det också flera kinesiska restauranger med billiga bufféer med massor av mat.

Eftersom jag själv har bott i Indien i många år, har jag lätt att känna igen de ganska många indier som finns och driver klädbutiker här i Playa del Ingles. De talar ju också ofta väldigt bra engelska och är lätta att prata med för mig som inte kan mycket spanska.

Och längs den långa och trevliga strandpromenaden finns många afrikanska försäljare som säljer konsthantverk och smycken.

De allra flesta i affärerna och i serviceyrkena är förstås spanjorer, men väldigt få spanjorer bor här i ”Playa”. De jobbar här men bor i San Fernando, orten på andra sidan motorvägen. Där finns också alla de ”riktiga” affärerna och livsmedelshallarna och mer spanska restauranger och kaféer och hantverkare och firmor. När vi bodde här hela vintern för sju år sen, så lärde vi oss hitta skapligt i San Fernando och hade ofta ärenden dit, men än så länge har jag haft fullt upp med mitt ansvar i Turistkyrkan och lite besök på sjukhuset. Snart blir det nog av att förnya bekantskapen med detta mer genuint spanska samhälle.

På gatorna här och på stränderna hör jag mest tyska, finska, norska, svenska, spanska och lite engelska.

Och här har vi ju det bästa och jämnaste klimatet i hela världen, förmodligen. De nykomna från Sverige rapporterar mest om regn och slask eller ishalka från olika delar av vårt land nu. Här är gott att vara!