Dag 2 av Gran Canaria-bloggen

Vilken underbar plats en stor sandstrand vid havet är! I dag på eftermiddagen tog jag mitt dagliga dopp i havet här på den lilla stranden Playa de Veril nära vårt hotell. När jag satt i min strandstol nära de stora klippblocken för att få lite skydd mot vinden tittade jag på de andra som badade – och allra mest på barnen som uppsluppet sprang till eller från vattnet i  glädjen över de stora ytorna, vågorna och sanden. Det var också trevligt att titta på de förtjusta föräldrarna som smittades av barnens glädje. Pappan med de många tatueringarna såg så innerligt snäll och omsorgsfull ut där han gick mot vattnet och höll sitt ljuslockiga barn vid handen.

Den unge, nästan vuxne grabben, kom på en bollek alldeles ensam med den ganska starka vinden och sparkade sin plastboll högt i luften eller längs marken in i vinden. Och varje gång ”sparkade” vinden snällt tillbaka bollen, så leken kunde fortsätta.

Det är också fascinerande att lite lojt lyssna på brottstycken av samtalen på norska, tyska, spanska och svenska eller ryska och förstå och höra lite bitar här och var.

I morse vid nio cyklade jag längs gatorna till Turistkyrkans kafé och uppgifterna för dagen klädd i shorts och kortärmat i morgonsolen utan att frysa. På caféet har jag blivit bekant med flera nya i dag och fått lite fler intressanta glimtar från Skåne eller Nordnorge eller yrkesliv i Afrika med hjälparbete bland starkt behövande människor i vattenfattiga och utsatta områden.

Vilken förmån att få finnas i solen några veckor mitt i vintern och känna att man kan få göra nytta bara genom att lyssna på andra, visa vänlighet och intresse och också få märka att andra blir glada av lite pianomusik och sång och vanlig mänsklig samvaro!