Det finns fler friska almar än sjuka,
tror jag.
Njuter av de stora träden i allén i Folkparken
på promenaden.
En del av stammarna ser ut som
grova elefantben och sätter fantasin
i rörelse, en påminnelse om
min barndoms Indien.

Men av alla löven på marken
i gult och rostbrunt
plockar jag bara några lönnlöv
med mig hem.

Det finns fler hela och tämligen skötsamma
ungdomar än störda och skadade,
tror jag.
Visst retade jag mig
på tonårsgrabben
vid min busshållplats,
när han slängde cigarettfimpen
på marken
och strax efter hivade iväg
den tomma energidrycksburken.
Vi steg på, och han satte sig längst bak,
grå täckjacka och huvan uppfälld.
Jag satt där framme med ryggen framåt,
så jag såg honom.

Jag såg honom och tänkte sen:
Det är kanske inget större fel på honom.
Och jag bad till Gud
om en bra dag för grabben
och saker som leder honom
till ett bra liv,
ett liv med mening och tro
på det goda, ja, på Jesus.

Det finns fler friska almar än sjuka,
tror jag,
och det finns fler hela ungdomar
än störda och skadade,
tror jag.

De sjuka almarna
får kommunen sköta.
Och ungdomarna, både de hela
och de störda och skadade,
dem kan jag be till Gud för.
Det gör nog mer nytta än man anar,
tror jag.

                                                               (Ingvar Holmberg 211022)