Nätterna är inte så mörka längre,
sen marken täcktes av snö igen häromdan.
Och alla som älskar vintersport och friluftsliv på vintern, är glada.

Många är, förstås, inte glada.
Jag och många andra äldre människor tycker att vi har sett tillräckligt med snö i vår levnad och tycker den kan hålla sig på andra ställen än där vi är.
Men en solig dag med snö är ändå fantastisk.

Här kommer en dikt från en sån dag just den här tiden på året och för ett 20-tal år sen.

Längs en nypudrad väg
Längs en nypudrad väg
efter en snöig natt i slutet av januari
går jag ner mot stan i solskenet.

Också jag lyssnar på musik,
fast inom mig.
Hörlurarna syns inte för någon betraktare,
men jag njuter av musiken,
alldeles upprymd,
lätta steg i den vita snön,
universums klarblå iris över mig
förmedlar intensiv faderskärlek.

Barnjollret bubblar inom mig,
kommunikationen uppåt fungerar.
Jag känner banden bakåt
tillbaka till Petrus, Maria och de andra,
anar förbindelsen framåt
ända in i en nyskapad värld,
lever nu, just i det här ögonblicket,
i tidlös musik.
  (Ingvar Holmberg)