I dag fredag 7 maj går korsvandringsstafetten vidare mellan Rimforsa och Kisa då Göran Nordfeldt och två andra vandrare går 18 km i en takt av 4-5 km per timme. Större delen av sträckan går de nog längs mindre vägar. Samtidigt susar bilarna fram på 2+1-vägen i drygt 100 km i timmen.

Jag sitter i mitt bekväma arbetsrum och funderar. Nyss har jag suttit här i min soffa och som oftast på fredagarna mellan nio och tio varit med i Vidablickskyrkans bönemöte via telefonkonferens. Där har vi läst tröstande ord i Bibeln, tillsammans med varandra tackat Gud för olika bönesvar och bett för olika böneämnen både i våra egna liv, i Norrköping och ut över världen, t.ex. Indien med sin drygt miljarden stora befolkning och alla problem med pandemin förutom all annan nöd. Vi har också bett för Jemen och dess huvudstad Sanaa med fyra miljoner människor (nästan alla muslimer). Missionsorganisationen Operation Mission (OM) har en ”böneapp” nu under Ramadan med information från 30 stora städer i världen och den muslimska befolkningen där (länk: https://omsverige.se/be/30-dagar/ ).

De fyra orden i rubriken ovan är för mig positivt laddade nyckelord för ett gott liv – vila, väntan, aktivitet och handling. Alla fyra delarna är viktiga i mitt liv. Besläktade ord som beskriver tillstånd jag egentligen inte vill hamna i är ”långtråkighet, frustration, passivitet och likgiltighet”.

Men i dag här i min trygga lägenhet och mitt bekväma arbetsrum med utsikt över grannhusen och gångare, cyklister och bilåkande människor och skogen bakom och vattentornets silhuett, här är min tillvaro som den ska vara med ”vila, väntan, aktivitet och handling”. För sittande i min soffa med telefonen i knät var jag och mina vänner både i vila och aktivitet, och bad också för varann att var och en oss skulle vara ett öppet och lyhört redskap bland de människor vi träffar på olika sätt – också under pandemin och den personliga lockdown som vi just nu har i Östergötland. Tillsammans med Gud och våra kristna systrar och bröder är vi både i väntan och i handling, både i vila och i aktivitet.

Vår korsvandring i Östergötland under 25 dagar går inte av sig självt, och en och annan motgång dyker upp. Göran fick gå ensam med korset en av de senaste dagarna, men han berättade sen att det hade varit en bra dag med bönevandring och ett och annat gott samtal med dem han mötte (på behörigt avstånd, förstås). Och i går var det en präst och kontaktperson som inför en av de kommande dagarna avvisade gemenskap med korsvandrarna och hänvisade till beslut av överordnade i kyrkan att inte öppna kyrka eller församlingshem alls. Han tyckte också att man gärna kunde avlysa hela vandringen. Men detta var ett undantag. Svenska Kyrkan och de andra församlingarna och ledarna visar stor sympati och gästvänlighet. Medan Göran och hans två kamrater vandrar framåt i fyra kilometer i timmen, så har jag med ett eller ett par telefonsamtal hittat lösningar på det som kanske hotas att bromsas av någon som just nu mera lever i ”långtråkighet, frustration, passivitet och likgiltighet”.

Låt oss följa Görans och många andras exempel att göra den ofrivilliga ensamheten till vila och vandring med den alltid närvarande Medvandraren Jesus Kristus. Låt oss öppna oss för vänlighet och glädje mitt i det som kan vara påfrestande och frustrerande! Och låt oss i dag både vänta och vara aktiva!