Det där med vänner och vänskapsband är något av livets största rikedom!
Men kapitlet ”vänner” är inte helt okomplicerat.
I lite över ett år har jag själv prövat på Facebook och på den tiden fått många Facebookvänner. När jag började med Facebook, uppmuntrad till det och hjälpt igång av vännen och pastorskollegan Lisbeth Stigemyr i Nyköping, så var jag lite kluven och osäker. Jag hade hört uttalanden som ”Han hade 500 vänner på Facebook men ingen som ville hjälpa honom att flytta!”
Det var nog bra att jag bestämde mig för att som regel bara bli vän på Facebook med människor som jag kände sen förut eller i alla fall något så när visste vem det var.
Förutom de mycket genomskinliga ”vänförslagen” från lättklädda damer med exotiska namn – lätt att välja bort! – så väljer jag nästan alltid bort också de som verkar seriösa, för säkerhets skull.
Men jag är så tacksam för att Facebook har gett mig kontakt igen med många, som jag har stått nära på de olika platser jag har bott eller besökt vid olika tillfällen på olika platser i vårt land och också utomlands. För till min stora förvåning hör många av mina ryskspråkiga och engelskspråkiga vänner och bekanta av sig och kommenterar mina svenska FB-inlägg, som de med ett par knapptryckningar gjort tillgängliga genom översättningsapparna som tycks bli allt bättre.
Tillbaka till ämnet ”vänskap” på ett mer allmänt sätt.
Det som för mig tycks vara vanligt och kännetecknande för vänskap är att, när man än får kontakt efter sju dagar eller sju eller sjutton år, så är det som man möttes i går. Samtalet och gemenskapen tar vid, där man slutade senast. Sån vänskap är fantastisk att ha, och det har varit min förmån att ha just sån vänskap.
Nu och då i livet öppnar sig nya kontakter och ny vänskap, där man direkt känner, att man har fått en vän för livet. Vid såna tillfällen förstår man innebörden i talesättet ”Jag vill veta allt om mina nya vänner och inget om mina gamla”.
För många år sen skrev jag i en av mina barnsånger:
”Om du vill ha en vän, så va’ en vän!
Det finns alltid nån att bry sig om.
Öppna ögonen och hjärtat och räck ut din hand!
Om du vill ha en vän, så va’ en vän!”
En av våra bekanta i Örnsköldsvik för många år sen var en vänsäll och enkel och anspråkslös man.
Han gick i de olika kyrkorna och trivdes överallt genom sin egen varma tro. Han älskade kyrkkaffe och bjudningar och hade som motto ”Det är underbart med vänner!”. Han hade ett speciellt uttal på ordet ”vänner”, som vi andra ibland försökte härma. Han hade inga stora krav på vänskap men uppskattade vanlig vänlighet. Jag förstår mer och mer, att han hade en hel del att lära ut.
Det är underbart med vänner!
(Ingvar Holmberg 211215)