I dag den femte november är jag imponerad av två ting i Sverige år 2019:
Tågnätverket och folkrörelsens Sverige.
De senaste veckorna har jag rest till mina cafémöten på olika platser med hjälp av tåget – och anslutande bussar. Det är skönt att slippa köra själv, och i flera fall blir det en billigare resekostnad för församlingen som har anlitat mig, än om jag tagit bilen.
I dag skulle jag till den lilla orten Klevshult vid E4-an ganska nära Värnamo.
Det hade faktiskt gått att ta sig med tåget ända fram till Klevshult, men eftersom jag ändå måste byta tåg i Värnamo passade jag på att ordna skjuts med min kusin I…  som ändå skulle köra bil från Värnamo för att medverka i samlingen tillsammans med mig. Så till Klevshult blev det snabbtåg till Alvesta och sen Krösatåg (det småländska lokaltåget) till Värnamo. Hem blev det tre halvtimmesresor – Värnamo till Vaggeryd, Vaggeryd till Nässjö, Nässjö till Tranås och sista biten på en dryg timme med Östgötatrafiken till Norrköping.
Och alla tågen går och kommer i tid och det är enkelt att ta sig mellan de olika perrongerna. Vilket bra nätverk! Och biljetten kan man ha i telefonen och visa upp – eller skriva ut på papper hemma från datorn eller i automaten på stationen.

Klevshult är ett litet samhälle i Vaggeryds kommun och i samhället bor 308 personer enligt statistik för 2018. Samhället har skola, förskola och bibliotek, en idrottsförening och omkring 100 arbetstillfällen. Så finns det två kyrkor bara något hundratal meter från varann (Pingstkyrka och Allianskyrka), och de båda kyrkorna står just i begrepp att förenas till en församling.
Ja, så kom jag strax före klockan tio till en samling i den stora folkrörelse i Sverige som kallas frikyrkan. Varje tisdag mellan tio och halv tolv träffas man i Pingstkyrkan till kafémöte med program och fika. Och varje tisdag samlas någonstans kring 70-80 pensionärer till detta. Studieförbundet Bilda är med som samarbetspartner och hjälper till med vissa kostnader, men det är kyrkans volontärer som driver detta fantastiska projekt. Nu i dag var programmet sång och musik, läsning av dikter och prosa, lite kåserande och en kort andakt.
Vilka kulturprogram för övrigt i vårt land kan visa upp en sådan besöksfrekvens?
Jag minns för många år sen i Örnsköldsvik hur en berömd jazztrio från någonstans spelade sin högklassiga konsert för ett tiotal lyssnare.
Ungefär samtidigt var vi i de stora frikyrkorna i samma stad lite missnöjda om vi hade mindre än femtio personer på ett arrangemang mitt i veckan.

Jag har inte tagit reda på än vad det kan vara för framgångsrecept man följer vecka efter vecka, år ut och år in i Pingstkyrkan i Klevshult, men jag är imponerad och glad. Och tacksam för responsen efteråt…
Och nu sitter jag på ett fullsatt tåg på Östgötapendeln och lämnar just Linghems station och är om några minuter framme i Norrköping strax före klockan 17.

När man läser tidningar och lyssnar på folks klagomål kan man tro att kommunikationerna med tåget aldrig fungerar och att folkrörelse och frikyrka snart är ett minne blott… Men jag är imponerad både av tågnätverket och av folkrörelsen.