I slutet av denna vecka infaller Pingsthelgen. Denna helg kallas också ibland för ”hänryckningens tid”. Detta uttryck kommer ursprungligen från Pingstens kristna innehåll men finns väl kvar mest i en mer sekulariserad betydelse. Jag citerar några rader från Expressens bilaga Leva och Bo om ”11 fakta om Pingsten”:
”5 Hänryckningens tid
Pingsten kallas ofta hänryckningens tid. Detta på grund av inledningsorden ”Pingst, hänryckningens dag var inne” ur dikten ”Nattvardsbarnen” från 1820 av den svenska skalden Esaias Tegnér.
6 Många bröllop
Pingsten är den traditionella bröllopshelgen i Sverige. Naturen är nyvaknad och vädret oftast fint. Det är romantik i luften. Dessutom är det enkelt att pryda kyrkan och festsalen med fräscha, nyplockade gröna löv och blommor. Eller kanske framförallt späda björkar. Vinden som björkarna vajar i ses ofta som en symbol för Anden – Guds andedräkt.”

Den sista meningen i stycket knyter an till det jag tror ”hänryckningens tid” syftar på, nämligen andehänryckningen på Pingstdagen efter Jesu korsdöd, uppståndelse och himmelsfärd. Apostlagärningarnas andra kapitel berättar att då kom ljudet av en stormvind och tungor av eld när de samlade lärjungarna fylldes av den helige Ande och började tala i tungomål och prisa Gud på olika språk och flytta ut ”kyrkan” till gatorna utanför och folkskarorna från olika delar av världen. Man kan kalla det församlingens / kyrkans födelsedag och också starten på den kristna världsmissionen. Där började evangeliets och det kristna budskapet spridning med orädd förkunnelse och frimodigt vittnande och helande från sjukdom och befrielse från onda krafter genom den helige Andes gåvor.
Själva ordet ”pingst” kommer från grekiskan ”pentekost” som betyder ”den femtionde”, alltså den femtionde dagen efter Jesu uppståndelse. Pingsten sammanföll med en stor judisk högtid, då många judar från olika håll i Israel och andra delar av Medelhavsområdet kom till Jerusalem för att fira högtid i templet.

Fram till och med 2004 firades också Annandag Pingst som ”röd dag” och helgdag i Sverige. Sedan avskaffades den som röd dag till förmån för nationaldagen 6 juni. I bl.a. Danmark, Tyskland och Frankrike finns dagen kvar som helgdag.

I modern tid återkom pingsten och pingströrelsen i den kristna kyrkan på ett mer omfattande sätt år 1906 i Los Angeles, USA och spreds till Norge samma år och Sverige året därpå. 1913 bildades officiellt den första pingstförsamlingen i Sverige, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm med Lewi Pethrus som pastor.

Även om jag är kristen i första hand och känner gemenskap med alla kristna som bekänner Jesus som Guds Son och Herre och som tror på Bibeln som Guds Ord, så är jag också pingstvän och mycket tacksam för att jag kom med i en rörelse som upplever ”hänryckningen” i bemärkelsen den helige Andes uppfyllelse och gåvor och tungotal och det övernaturliga, Guds kraft.

Sen 2013 bor jag på nytt i Norrköping och är medlem i pingstförsamlingen där, min ungdoms församling. Min farfar David Holmberg är intimt förknippad med pingströrelsens kommande till Norrköping. Han var skräddare till yrket och personlig kristen och baptist. 1908 hade han mött pingstupplevelsen och andedopet och tungotalet som personlig erfarenhet och brann av iver att berätta detta. Han kände sig ledd av Gud att från Tumba med sin lilla familj flytta till Norrköping. Där blev han medlem i en baptistkyrka och berättade för alla om andedopet och tungotalet. Detta var en het potatis på den tiden, och David blev en kontroversiell person som man försökte tysta. I ganska många år kämpade han för pingstupplevelsen tillsammans med andra trosfränder, och 1921 bildades pingstförsamlingen i Norrköping med David Holmberg som en av församlingsledarna, ”de äldste”, och i den tjänsten förblev han till sin död 1967. Hans son (min far Agne) var under hela sitt vuxna liv Norrköpingsförsamlingens missionär i Kina och sen Indien.

Själv mötte jag på ett personligt sätt andedopet och pingsten som 20-åring, på väg in i lärlingsskap som förkunnare och pingstpredikant. Detta har haft den allra största betydelse för mig. Hur skulle jag med bristfällig utbildning och förberedelse annars överhuvudtaget ha kunnat göra en insats för Gud och mina medmänniskor. För mig är inte upplevelsen av Anden att leva i ständig hänryckning och nästan aldrig i regelrätt extas. Det handlar mer om hänförelse, vilja att tjäna, en insikt om ständigt beroende av Gud och en övertygelse att varje uppgift Gud leder mig in i ger Han också kraft att utföra genom den helige Ande. Brusande känslor och hänryckning är nog bra, men ännu viktigare är kanske vad en tidig forskare skrev när han beskrev Pingstväckelsen i boken ”Entusiastisk kristendom”.
Sån kristendom vill jag utöva till min död.