Här i Norrköping och Östergötland är situationen med Corona och smittspridningen just nu mycket svår och allvarlig.
Jag har just fått reda på att vi här i området manas till ”personlig lockdown”.
Det innebär inga tvångsåtgärder utan att var och en uppmanas att frivilligt avstå, frivilligt begränsa aktiviteter av hänsyn till andra.
I dag är det också Valborgsmässoafton, den traditionella braskvällen och festkvällen, då vi är vana att trängas med många andra, både vänner, familj och okända.

Det kan vara nyttigt att ibland frivilligt avstå från saker och ting. Under sex veckor före påsken är det kyrkoårets fasteveckor, då många kristna lever lite enklare, avstår från mat en och annan dag eller kanske avskärmar sig lite från telefonanvändning och mediabruset som blir allt intensivare. Att ta tid till bön i stället för andra saker blir ett gott alternativ.

Just nu pågår Ramadan, muslimernas fastemånad, då säkert många muslimer tänker lite mer på andliga ting än vanligt.

Att frivilligt avstå, att tänka mer på andra än sig själv – det är också något centralt i den kristna tron. Han som ägde allt – lovsång, obegränsad makt och härlighet – klädde av sig de gudomliga attributen och blev människa och levde hela sitt 33-åriga liv för andra, för att syndiga, själviska människor och även skapligt goda, ”normalstörda” människor skulle få del av närhet till Gud, till frälsning och evigt liv.

Och lite överallt i världen finns goda ”ekon” och uttryck för sådan äkta, utgivande kärlek. Mödrar och fäder som gör allt för sina barn, människor som frivilligt avstår från rikedom, bekvämlighet och personlig njutning för att hjälpa andra människor….

Men, ärligt talat, finns det hos oss alla gärna en tendens att inte själva följa de regler vi menar andra ska följa. Det kommer gång på gång till vår kännedom om ministrar och viktiga ledare som åker på sina privata resor och ärenden mitt i en tid då alla förväntas avstå från resor. Det är så lätt att tänka: ”Reglerna är till för alla, men inte för mig…”

Att ödmjuka sig, att också ta emot hjälp och vägledning är besläktat med de här frågorna.

Nils Bolander, prästen, biskopen och den träffsäkre diktaren skriver följande:’

”Kristendom är bra – för andra.
Ni som vill omvända människorna:
Börja med grannen tvärs över gatan,
en trappa upp, vägg i vägg.
Han måste börja om.
Det vore verkligen på tiden.
Kristendomen är bra – för andra….

Börja med storbanditerna i tiden,
ja, börja med alla de andra
och er själva.
Men lämna mig i fred
som är en relativt hygglig människa.
Jag tror inte på kristendomen.
Jag behöver inte börja om.
Jag vill inte börja om.
Jag skall inte börja om.
Kristendom är bra – för andra….”

Hela livet behöver vi nog om och om igen lära oss båda dessa saker – att frivilligt avstå och att ödmjukt ta emot.