Det finns flera målande uttryck för att ge röst åt det man har inom sig…
att ta bladet från munnen…
att sjunga ut…
att sluta mumla…
att tala ur skägget….

Jag är en av 70-plussarna nu i Coronasmittans tid.
Det är lätt att karantänvistelse och att hålla avståndet till andra också för med sig att vi blir mer och mer tysta. Vi tänker kanske mer än någonsin men säger mindre och mindre.

Just nu är det Stilla Veckan, och då har kristna i alla tider minskat ned på pratet och umgänget med andra för att i stället tänka mer på Jesus och hans vandring till korset som Försonare för en hel värld.

Men jag tänker för egen del på hur viktigt det är att jag höjer min röst till Gud, att jag ber och klagar och fortsätter att sjunga till Honom och prisa Honom med min röst.

I min egen dagliga läsning av tre kapitel i Gamla Testamentet är jag just nu i Psaltaren, och jag passar oftast på att läsa psalmerna halvhögt för mig själv i soffan. Förr i världen läste nog de flesta högt för sig själva, och även i dag är det  väldigt nyttigt och bra, tror jag.
Gång på gång står det i Psaltaren ”Ge åt Herren ära och makt… ge åt Herren hans namns ära” (Ps 96:7-8).
Om det är svårt för oss att förstå oss på livet just nu och Coronas härjningar över världen, om det är svårt att hitta ord inom sig för tacksamhet, förtröstan och lovsång till Gud, låt oss då gå till Bibelns ord och läsa dem, sjunga dem högt! Låt oss uttala eller sjunga psalmerna i våra psalmböcker eller det som finns i minnet. Låt oss inte nöja oss med att höra på sång och musik och lovsång – låt oss ge Herren vår röst, våra ord och våra toner!

I Psaltaren 71 står rubriken ”En gammal mans bön” eller ”Bön om hjälp i ålderdomen”. Jag upptäckte för några dagar sen att jag hade tonsatt några ord i början och några ord i slutet sen många år senare. Nu har jag sjungit dessa fraser – och många andra också – högt för mig själv.
Jag vill höja min röst till Gud. Jag vill ge honom ära och lov.
”Till dig, Herre, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig komma på skam!” (v 1)
”Mina läppar ska jubla, när jag lovsjunger dig, ja, min själ som du har friköpt. Min tunga ska hela dagen tala om din rättfärdighet.” ( v 23-24)