Nu är den bästa tiden på året för mig, som inte lider av de allergier som är ett gissel för så många.
I nyheterna i TV i kväll hörde jag också att omkring tio procent av våra hundar också lider av allergier under pollensäsongen.

I går och i dag har jag gått i ett härligt välbefinnande:
Det handlar om glädjen att hålla sångstund för gamla människor på ett äldreboende, att efter det få en härlig strömmingslunch hemma med gott potatismos och andra tillbehör.

Att sen få gå i skön temperatur på golfbanan med golfkompisen, få njuta över ganska många lyckade slag (och stöna över en del obegripliga missar).

På ett ”hål”, som man kallar de olika banorna, slog jag först två bollar efter varann i diket framför mig. Jag hade lite tidigare spanat in massor av fina gullvivor en bit bort, så jag hoppade över spelet på ”hålet” och gick bort och plockade en bukett gullvivor i stället. Med lite vatten och fuktat papper höll de sig bra liggande i min tomma smörgåsburk tills jag kom hem en dryg timma senare.

På ett ställe på banan är det så här års massor av styvmorsvioler och mandelblom på det magra jordlagret på urberget. Jag övertalade min medspelare att fotografera mig liggande bland blommorna. Såna enkla nöjen får jag oerhörd tillfredsställelse av.

I dag har jag cyklat ner på stan fram och tillbaka till den vanliga bönesamlingen i kyrkan. På tillbakavägen plockade jag min ukulele ur fodralet och stod en halvtimme vid Hörsalsparken och spårvagnshållplatserna vid Drottninggatan. Det blev premiär för året med lite blandade Jesussånger för människor i olika åldrar som passerade eller väntade på spårvagnen. Ett par välkända önskesånger kunde jag också sjunga på uppmaning. Och att få växla några ord med både bekanta och okända, det är ju så härligt.

På eftermiddagen tog min fru och jag vår runda och promenerade runt vårt område och njöt av syrenerna som just håller på att slå ut ordentligt. Och häggarna med sina tusentals blomklasar känner man ibland doften av innan man ens får syn på dem.

Vid garaget nästan hemma vid hyreshuset igen står hägg och syren tillsammans, och jag gick försiktigt fram mellan ogräs och låga nässlor. ”Mellan hägg och syren” är ju uttrycket vi har efter den förståndige och naturälskande skomakaren som vid den här tiden hängde upp en skylt på sin stängda verkstadsdörr: ”Stängt mellan hägg och syren”. Jag skriver i min dikt ”Man borde inte vara inomhus” :”Skomakaren som höll stängt mellan hägg och syren, var en klok man.
Men den semestern kan ibland bli väl kort – några dagar eller nästan bara en kafferast.”

Gissa om jag njöt av att rent fysiskt befinna mig mellan hägg och syren!