Fredagen i denna vecka kallas Långfredagen. När jag var ung på 1950- och 1960-talet var det verkligen så i Sverige och i många länder där kristendom var den största religionen. Den här dagen var en oändligt lång och kanske tråkig dag. Man fick inte spela fotboll eller syssla med andra sporter. Ingen arbetade och alla affärer var stängda, likaså biografer och andra nöjes- eller kulturevenemang.
I många familjer skulle man inte äta kött eller annan god mat – kanske blev det fisk, vilket förmodligen barnen i familjen inte uppskattade särskilt mycket.
På Långfredagen handlade bibeltexter och sånger om Jesus på korset och hans lidande och död för mänskligheten. Många icke-religiösa gnisslade säkert tänder över att detta som de inte trodde på eller levde efter skulle påverka hela tillvaron så mycket.
Själv växte jag ju upp i en varmt troende kristen familj och hade väl inte särskilt svårt att acceptera Långfredagens förbud och tabun, som det väl var.
Så valde jag i tonåren mer aktivt att själv vara en personlig kristen, och så småningom blev ju den kristna kyrkan min egen arbetsmiljö och Bibeln ett av mina viktigaste arbetsredskap. Men redan som ung lärde jag mig att Långfredag på engelska heter Good Friday, dvs den goda fredagen, och allt eftersom blev detta min egen verklighet och världsbild. Långfredagen är i sanning den ”goda fredagen”, då Jesus med sin korsdöd gav alla människor möjlighet till syndernas förlåtelse, gemenskap med Gud och evigt liv. Och under årtiondenas gång har också pingströrelsen och de andra samfunden i viss mån påverkats av samhällets förändrade syn på påsk och jul och pingst med mer betoning på mat och dryck och fest än på den kristna innebörden i de stora högtiderna. Numera är ju alla dagar mer eller mindre lika, och det mesta är öppet jämt.
En och annan hamburgerrestaurang eller servicebutik eller bensinmack med butik har skylt med ”Alltid öppet”. Jag kan egentligen inte protestera, eftersom vi lever i ett sekulärt samhälle. Dessutom handlar jag numera mat och annat på söndagen ibland, fast jag väl mycket väl skulle kunna organisera mitt liv så att jag inte behövde det. Men jag besöker visserligen också gudstjänst och kyrka på söndagarna och andra dagar i veckan också. Och så är ju gemenskapen med den treenige Guden och med bibelläsning och sång och bön något som mer eller mindre pågår hela tiden för mig. Det är som att andas, det behöver jag inte komma ihåg att göra hela tiden. Det fungerar ändå.
Jag äter, förresten, gärna god mat på Långfredagen. För många år sen, bjöd vi hem församlingens ogifta, kvinnliga barnpastor på middag efter gudstjänsten på Långfredagen. Då gjorde hon stora ögon när vi bjöd på ris och curry. ”Får man äta så god mat?” sa hon. ”I mitt föräldrahem i Falköping åt vi kokt gädda på Långfredagen.” Hon åt sen med god aptit liksom vi andra.
Tidigt i kväll på Skärtorsdagen kom min och fru och jag tillbaka till Norrköping med buss från Arlanda och Stockholm efter en vecka på Gran Canaria och firandet av vår femtionde bröllopsdag. Vi tog taxi hem och pratade lite med vår trevlige chaufför som visade sig vara varmt kristen syrier. Han talade sig varm om påsken och dess innebörd och om vikten av att inte skämmas för Jesu namn. Det blev en härlig påminnelse om det fantastiska med påskens budskap som alla kyrkor förkunnar var och en på sitt sätt. Långfredagen är i sanning en god fredag!
Det är väl bra att kristen tro inte behöver visa sig i förbud eller tråkiga miner! Vi tror på en Uppstånden Frälsare som har förvandlat livet för alla som tar emot. Vi är fria människor – men inte fria i första hand till att ta fritt från gudstjänst och kyrka utan fria att sjunga och bedja till och hylla den underbare Frälsaren. Vi vill fira påsk tillsammans med familj och vänner, givetvis, men också med Gud och våra trossyskon. Kristus är Uppstånden! Glad Påsk!
På resan hem blev jag påmind om några rader jag skrev en gång. Jag ger dem vidare:

Hur var det under påsken?
Hur var det under påsken?
Var det massor med ägg, godis,
små ansiktsmålade påskkäringar,
släktkalas, mat och TV?
Jaså, var det en sån där fattigpåsk?
En handfull billiga bijouterier?

Visst hade jag det så där också –
men jag mötte också Getsemane
och Golgata kors och den tomma graven.
Frälsaren och Kyrkan var tråden och spännet
på påskens pärlhalsband.
En rik påsk.

/Ingvar Holmberg 2007/