För massor av år sen trumpetade en av våra kvällstidningar ut att ”en halv miljon läsare kan inte ha fel”. Alltså – om man når många så har det man säger ett berättigande.
Nu, några årtionden senare, är det ännu viktigare att ha många ”följare” och ”vänner”.

För några dagar sen hörde jag en intervju med ståuppkomikern David Batra, där reportern var så imponerad av att Batras föreställning ”Elefanten i rummet” nu finns på Netflix och är översatt till flera språk. Detta ”erkännande” var ju tydligen så fantastiskt…
Jag tröttnar ofta efter bara några minuter av ståuppkomikens plumpheter och grova språk, men jag letade i alla fall upp Batras show och tittade och lyssnade lite men stängde snart av.

Vad gäller humor är tycke och smak  väldigt olika, och den som tycker om David Batra får naturligtvis göra det. Mina reflektioner just nu handlar mer om självsanering och ansvarskänsla och att inte till varje pris söka lättköpt popularitet.

I kyrkans och predikans värld är det just nu i ”Corona-tider” väldigt mycket som ”ställs in” eller ”ställs om” och som måste anpassas till en ny verklighet. Ytterst få kyrkor har gudstjänster på gammalt sätt. Fler och fler pastorer ger sig ut i den digitala världen och predikar över internet till människor som sitter en och en eller två och två framför en stor eller liten skärm och tar del av budskapet. Det mesta av dessa nya utmaningar är verkligen nyttigt! Att säga väsentligheter på kortare tid. Att säga och sjunga ett budskap som tål att ”snurra omkring” i etern i lång tid framåt.

Ofta sörjer jag över att jag har relativt få besökare på min blogg eller hemsida över huvud taget och inte så överväldigande många visningar av mina videos med dikter, sånger eller kristen undervisning.
Men jag vet också att jag skulle sörja mer, om jag inte visste med mig att det som finns att se och höra med mig på internet, är det som jag står för och som är överens med det jag tror är Guds budskap eller andra sanna och rena och goda tankar, som kan bli till hjälp och tröst för en annan människa.

Och i går blev jag mycket uppmuntrad över att få veta att min video ”Tröst och uppmuntran i Corona-tider” ska få vara en del av kommande söndags webbgudstjänst i en mindre församling i norra Sverige. De kommer också förmodligen att be mig göra en separat webbgudstjänst som de kommer att använda någon kommande söndag.

Jag vill gärna synas och höras, men det viktigaste är ju att det som syns och hörs är en del av Guds Rike, av Evangeliet, av det goda i tillvaron. Det finns egentligen bara en lyssnare och ”tittare” man absolut inte får missa, och det är Han som en gång förhoppningsvis ska säga: ”Väl gjort, du gode och trogne tjänare! Gå in i din Herres glädje!”