”Jag är i telefon!”
Så kallade jag en diktsvit jag satte samman 2016 med hjälp av nyskrivna och ett par äldre dikter.
(I slutet av de här raderna finns en länk till diktsviten, som nu är införlivad i mitt diktprojekt ”Poeten Ingvar Holmberg”).

Det blir ju mer och mer så, att telefonen är på en gång vårt privata rum och vår ”partner” som vi umgås med mer än med någon annan.
Fler och fler går på stan med blicken stadigt riktad mot telefonen till fara för sig själva och ohägn och problem för andra. Alla är ju inte så positiva i sin inställning som den ”gamle farbrorn” i följande skämtteckning, sänd till mig på MMS från en humoristisk vän:

Det finns mycket att säga och skriva om det här, men jag drar ihop det en aning till uttrycket ”Telefonen är en bra tjänare men en dålig herre.”

Det jag mest av allt vill skriva och påminna om just nu, är den oerhörda uppmuntran och hjälp ett telefonsamtal kan vara för en annan människa!
Det har aldrig varit enklare och billigare än nu att ringa upp och prata med någon – i samma stad eller på andra sidan jordklotet!

När vi ställer oss frågan ”Vem ska jag ringa?”, ska anledningen lite oftare vara ”för att uppmuntra och höra av mig” och lite mer sällan vara vårt eget behov av tröst eller bekräftelse.
Ofta blir vi ju själva uppmuntrade och tröstade, när vi tar oss tid och lyssnar på någon och försöker säga något uppmuntrande och tröstande.
Och för mig som kristen är det ofta naturligt att i slutet av samtalet fråga: ”Får jag be en bön för dig nu i telefon?”. Oftast uppskattas det mycket.

Slå en signal till någon du tänker på!

Vänliga hälsningar 2 juli 2023 Ingvar Holmberg.
Länk till diktsviten ”Jag är i telefon”: https://youtu.be/tO9sKY5nvRs