– med dragspelsmusik och samtal med blommande hägg.

Just nu i försommartid blir vi verkligen påminda om att leva i nuet, att fånga dagen eller njuta av dagen vilket man ofta har uttryckt med de latinska orden ”Carpe diem”.
Dag för dag upptäcker jag hur nya blommor har kommit fram bara under mina egna turer genom stan på cykel eller på vandring genom stan eller på golfbanan eller från bilen.
I förrgår var det häggen som plötsligt blommade för fullt. I dag var det under golfrundan mandelblom bland styvmorsviolerna och tusensköna i vackra stånd i gräset. På vägen hem såg jag att rapsen började lysa gult i topparna.
I går skrev jag en ”diktbagatell” om ett samtal med häggen. Du kan läsa den här och, om du vill, spela en video med dikten på en minut och fem sekunder genom att klicka på länken här:
https://youtu.be/SACWJK8_V4w

Häggens svar
Hur kan tiotusen blommor
på ett träd
slå ut och börja dofta
samma dag?
Och hur kan tusen andra träd
göra det samtidigt?

Så fort vi kan och vågar
och när solen lyser
och när vinden är varm.
Ingen onödig väntan!

Och när när brukar det bli?

Vi måste hinna före
syrenerna –
någon vecka eller dag
eller några timmar
i alla fall.

Och när var det i år, då?

I år var det igår.
Det måste först bli vår.
Så är det varje år.

/Ingvar Holmberg 180510/

”Fånga dagen” leder mig till tankarna om att göra något positivt av nuet, att inte leva i det förflutna bara eller ångra missade chanser och vara missnöjd med livet.
Jag är 71 år gammal och alltså i den gyllne eller inte så gyllne situationen att lätt kunna bli en av ”de griniga, gamla gubbarna”. Det är lätt att vara missnöjd med allt och alla, att tycka att man inte har fått tillräckligt med chanser i livet och så vidare och så vidare.
Som väl är balanseras såna tendenser hos mig upp av glädje över livets möjligheter och en viss nyfikenhet att pröva på nya saker.
Just den här veckan har jag förverkligat en dröm vid sidan av att se och dokumentera de fantastiska förändringarna i naturen. Häromdagen tog jag för första gången med mig mitt i vintras inköpta begagnade dragspel och gick ner till köpcentret nära min bostad och ställde mig och sjöng ”Jesussånger” i en halvtimme. Att stå och sjunga så under sommarmånaderna har jag gjort i flera år men med ukulele som instrument. Den här vintern fattade jag ett beslut att här och nu försöka göra något nytt, lära mig något nytt – att spela dragspel och på så sätt göra mina sång- och musikstunder på stan lite mindre primitiva och begränsade än när jag kompar mig själv på ukulele.
Jag hittade ett billigt dragspel på nätet och köpte det och började lära mig själv att spela. Högerhanden med pianotangenter var inte så svårt men att hitta bland basknapparna och lära sig hantera bälgen och luftförsörjningen har varit svårare.
Villigt erkänner jag att det inte häromdan var stor musik eller helt utan fel och till och med ett avbrott under någon minut medan vänsterhanden febrilt sökte hitta rätt bland bastonerna. Men både under sången, när ett par åhörare sjöng med i stroferna, och när jag sen krängde på mig dragspelsfodralet med ryggsäcksremmar och gick hem igen, så kände jag en sån djup tillfredsställelse. Jag hade fångat dagen, jag hade förverkligat drömmen och det lilla projektet.
Det är så här jag vill leva. Mycket skulle kunna vara annorlunda, men livet är som det är här och nu. Jag vill göra något av det. Jag vill fascineras om och om igen av vårens och sommarens återkomst. Och jag vill se det som är omkring mig, uppleva det som är nu – och göra ett och annat jag inte gjort förut, fast jag är 71.
Carpe diem! Fånga dagen!