”Erkänsla” med tillhörande adjektivet ”erkännsam” är gamla uttryck som talar om något mycket viktigt. Svenska Akademins Ordbok (SAOB) förklarar ordet ”erkännsam” med ’som hyser eller ger uttryck åt uppskattning av något; ofta: tacksam’. Och ordet ”erkänsla” betyder då ’bevis på uppskattning / tacksamhet’.
Båda orden har förstås samband med ordet ”erkänna”, och jag har funderat på om det är detta som gör att en del människor har så svårt för att visa och uttrycka tacksamhet, för det är i grunden det erkänsla är och handlar om.
Att erkänna saker och ting för ofta tanken till att erkänna ett fel eller ett brott man gjort. Att visa erkänsla pekar ju på att man fått hjälp och stöd i någon form, och det gör att man liksom står i skuld till en person. En del människor har synnerligen svårt för att erkänna fel eller att de skulle vara skyldiga till något. Som bekant kan ju vissa förmögna människor hellre lägga ut en förmögenhet på advokater och rättegångar för att bevisa att de har rätt än bara be om ursäkt eller ersätta en bagatell.

Tacksamhet och erkänsla är i själva verket det enkla ”smörjmedel” som får samvaron med andra att inte ”gnissla och knarra” på samma sätt som ett par droppar olja får en lägenhetsdörr att öppnas och stängas ljudlöst och smidigt.

Vi människor har så lätt för att se rättigheter i stället för möjligheter. Tyvärr är jag ibland sån, jag också. Här ska du få ett vardagligt exempel:
Norrköping är en bra cykelstad med bl.a. en bred cykelbana rakt genom affärskvarteren i centrum. Denna breda cykelbana är dessutom markerad i själva betongen med tydliga cyklar. Detta är ett favoritstråk för två, tre gående i bredd. Jag har ibland ”gnisslat” inombords över de levande hindren i vägen, en och annan gång ropat ”Cykelbana, cykelbana!”. Numera säger jag oftast till mig själv: ”Inte rättighet – möjlighet!” Jag har ju möjlighet att cykla här. Det finns oftast bra plats att passera. Ibland kan man plinga lite med klockan och samtidigt säga ”Ursäkta! Tack!”
Dessutom är bilisterna vid kombinerade övergångsställen oftast väldigt artiga och hänsynsfulla med att släppa fram inte bara fotgängare utan också cyklister. Och vad gäller cyklisterna, är nog inte rättigheten så klart uttalad. Jag brukar vinka glatt och tacka när jag släpps över och tror att det gör bilisterna glada. Denna ögonkontakt och enkla erkänsla / tacksamhet skulle nog fler fotgängare också behöva visa när de går över gatan. Många är så demonstrativt omedvetna om bilen som stannar för dem, att en och annan bilist innerst inne kanske skulle vilja tuta lite eller rusa motorn.

Jag har ganska lätt för att visa erkänsla, och jag anser att det är viktigt och vill gärna bli bättre på detta. Ibland möter jag människor som verkar vara mer eller mindre oförmögna att visa tacksamhet. I allt som är omkring ser man bara felen, inte allt det som fungerar. De skulle också behöva mumla ”Inte rättighet – möjlighet!”
Som i det mesta här i livet uttrycker Bibeln det här på ett bra sätt: Paulus skriver i 1 Tessalonikerbrevet kapitel 5 ”16 Var alltid glada, 17 be utan uppehåll 18 och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. ” Och i Kolosserbrevet 3:15 ”Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till …. Och var tacksamma. ”

Erkänsla är bra att känna till, roligt att få och viktigt att ge.