I dag stod jag igen på gågatan mellan varuhusen och sjöng tröstens och hoppets sånger till ukulele för dem som gick förbi. Solen var framme, och det var ganska skönt i luften nu i slutet av mars.
Responsen var överraskande stor i dag med människor som stod och lyssnade en stund. Flera applåderade och gav ”tummen upp”.
Men jag tittade mest på den ovanlige vandraren som hade stannat till och satt på en bänk med sin packning bredvid sig och vid fötterna. Det var tre, fyra inte särskilt stora eller tunga kollin, bland annat en sovsäck i fodral. Det var en vandrare, en vagabond men inte en luffare till utseendet. Långt, präktigt och grått skägg och klara ögon och ett stort leende, när jag sjöng ”Låt mig få höra om Jesus” och ”Barnatro, till himmelen du är en gyllne bro”. Han markerade takten och han torkade sig i ögonen flera gånger, kanske för vinden och kanske för tårar. Han var med på noterna så mycket, att jag nästan trodde att han var en ängel som kommit för att uppmuntra mig, men ölburken i ena handen och cigaretten i andra talade lite emot änglateorin.

När jag packade ihop ukulelen i fodralet och hängde det över axeln, pratade vi lite med varandra och gick mot varandra. Jag ville så gärna veta vem han var men ville inte fråga för nyfiket. Han var söderifrån, kanske någonstans i Småland. Han sa något om han han gick omkring för att umgås med Gud och han höll sig mest borta från människor. Han talade om Jesus så jag kände att han var min broder. Så kom han närmare och kramade om mig och tog min hand. Jag kunde inte gärna rygga tillbaka, fast jag mitt i Coronavirusets upptrappningsfas i Sverige undviker att ta i andra  och minst av allt främmande människor eller ens gå nära dem. Men hur skulle jag kunna avvisa denne broder och vandrare och underlige ängel?

Så skildes vi med ett ”Gud välsigne dig!”. Och jag vandrade hemåt iväg från stadskärnan.

Hur länge han hade vandrat omkring så här och vad som låg bakom de kryptiska orden han sa, kommer jag aldrig att få veta. Men det var ett värmande och stimulerande tillfälligt möte mitt i stan och mitt i Corona-virusets nyckfulla och gåtfulla grepp om Sverige och så många andra länder.

Må Gud beskydda både honom och mig, och må vi få gå Guds ärenden där vi går fram och där Han leder oss!