Nyss hade en mig närstående person bjudit några väninnor på mat hemma.

När det var dags för middagen ringde en av gästerna frustrerat i telefon och stod vid porten och hittade inte hur man skulle knappa in koden på dörrlåset på ytterdörren till höghuset.

Det blev förvåning i andra ändan av ”tråden”, för det fanns ju inget kodlås, bara en ytterdörr att dra till sig, eller ännu lättare, att trycka på dörröppnaren vid sidan av dörren och få dörren att öppna sig automatiskt. Inte heller den stora knappen hade gästen sett.

Förväntan att det skulle vara låst och kodat blev ett stort hinder för att helt enkelt gå in genom dörren. Denna gäst hade hört något nummer också, men det var ingen kod utan ett lägenhetsnummer.

Ibland är livet och sakerna framför oss lättare och mer öppna än vi tror.
Till exempel kan vi få för oss att någon vi träffar är stram och otillgänglig. Det har, måste jag erkänna, hänt mig en och annan gång.
Numera tilltalar jag de flesta jag träffar och bara pratar på glatt. Oftast innebär det att jag får ett liknande gensvar.

Låt oss inte stå frustrerade inför dörrar som i själva verket är öppna!
Den som förväntar sig att saker och ting ska gå bra, får ofta se att det också går bra.
Den som förväntar sig svårigheter överallt kanske går miste om en hel del öppna dörrar i livet.
Lycka till! Känn på dörren!