Det var inte för sent för det gamla prästparet Sakarias och Elisabet att oväntat och överraskande vänta barn och få Johannes som blev Döparen, det som är en prolog till julens händelser och Jesus födelse….

Det var inte för sent för den gamle Simeon i Jerusalem att få en inre maning att vara på plats i templet och ta det 40 dagar gamla spädbarnet Jesus i famn och få vissheten att detta var Frälsaren…

Det var inte för sent för den 84-åriga änkan och profetissan Hanna, som ständigt var i templet i tjänst med böner och fastor att på samma sätt möta Jesusbarnet och Maria och Josef och proklamera för alla att Frälsaren hade kommit…..

Överhuvudtaget finns det massor av exempel i Bibelns berättelser på människor som i oväntat hög ålder spelar en viktig roll i avgörande skeenden i historien och har andlig kraft och mental vigör och ofta också fysisk kraft.

Man kan påminna om Abraham, Mose, Moses syster Mirjam som vid närmare nittio års ålder på Röda Havets strand anför lovsången till Gud över befrielsen från Faraos armé, profeten Samuel på gamla dar som en fästning av andlig kraft och beskydd dit David kan fly undan livsfara och hot, Daniel i Babel under olika kungar och välden och ända fram till den gamle aposteln Johannes på fängelseön Patmos.

Psaltaren 92 uttrycker det här på ett underbart sätt: ”13 De rättfärdiga grönskar som palmer, de växer som cedrar på Libanon, 14 planterade i Herrens hus, grönskande på vår Guds förgårdar. 15 Även vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar 16 för att förkunna att Herren, min klippa, är rättfärdig. Ingen orätt finns i honom.”

Jag är nästan 75 år gammal nu. För ett par generationer sen var väldigt många 75-åringar förvärkta och slitna i kroppen av hårt kroppsarbete, och det finns för all del människor i dag också med samma livslott, samtidigt som vi läser om allt fler 90-åringar och hundraåringar som är vitala till både kropp och själ.

Själv är jag inte generad eller besvärad över att vara så här pass gammal. Däremot fylls jag mer och mer av tacksamhet över att jag har varit ett Guds barn och i Hans tjänst ända sen övre tonåren och i alla fall tjugoårsåldern. Hur mycket andlig nytta det har blivit under alla dessa år, går naturligtvis att undra över, men just nu överväldigas jag över att jag får vara med och vill vara med i raden av gamla människor som finns ”i templet” och i Jesu närhet och på olika sätt pekar på Honom, Frälsaren.

I början på den här veckan var jag med på en fest för kören Solrosorna, som har som huvuduppgift att hålla sångstunder och andakter på äldreboenden och Träffpunkter i Norrköping med omnejd. Det var terminsavslutning, då också ett par medlemmar i kören avtackades. De två mogna männen – S i omkring 80-årsåldern och O i 85-årsåldern, slutade inte för att var less på det hela eller inte hade tid längre, utan för att kroppen och hälsan lade hinder i vägen. Och båda dessa hedersmän upphör inte med kärleken till Gud och tjänsten åt Honom för det.

Det är inte för sent……..

Du kanske har gjort paus i ditt tjänande av Gud av olika skäl ….. dåligt självförtroende, andras kommentarer eller åsikter, bekvämlighet eller själviskhet, men det är inte för sent…..

Gud kallar oss i alla åldrar att vara en del av Hans folk och att ”vävas in” i Guds Rikes väv som proklamerar Frälsaren, som föddes, levde och verkade, dog och uppstod och som är den kommande Konungen.

Det är inte för sent.

”Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.” Galaterbrevet 6:9

(Ingvar Holmberg 211202)

Solrosorna på Träffpunkten Kalkstensgatan 5, sept 2017