I går på promenad hem från stan mötte jag oväntat den kanske viktigaste frågan i livet.

Jag hade varit på nätverksträff i min kyrka med pastorer från Östergötlands Pingstkyrkor. På vägen hem hade jag tagit fram ukulelen ur det behändiga fodralet över axeln och sjungit lite ”Jesussånger” vid spårvagnshållplatsen mitt i centrum. Och nu var jag på väg hem och tog mig över gatan med spårvagnsspåren, när jag mötte en helt okänd man i min egen ålder med pigga ögon som sa: ”Har du tid att prata lite?” Och jag stannade och undrade vad han ville. Då sa han: ”Tror du på Jesus?”
”Ja”, sa jag, ”jag pratar med honom varje dag. Är du också en kristen?” Ja”, sa han och tittade närmare på mig. ”Jag känner igen dig.” ”Ja, jag heter Ingvar Holmberg och ibland står jag på stan och sjunger till ukulele.”
Vi växlade ett par meningar till. Sen sa jag ”Gud välsigne dig!” och gick över gatan igen för att fortsätta hemåt.

Jag vet inte vem den där mannen är, vad han heter och var han bor eller var hans kristna gemenskap finns. Men jag fylldes plötsligt av tacksamhet över en äldre man som går på Norrköpings gator och ställer denna viktiga fråga till okända människor.

För det är inte vanligt att inom trettio sekunder av ett samtal med en okänd möta den kanske viktigaste frågan. Vi som finns i kyrkans värld och i och för sig är hemma i andliga frågor, brukar inte gå så rakt på sak, men det borde vi göra. För tron på Jesus och att bekänna sig till Honom är ju själva definitionen på att vara en kristen. Att tala om Gud som en högre makt eller tala om värdet av andlighet eller kristna värderingar eller kyrkans kulturarv är lite enklare och kan verka tillräckligt andligt. Men aposteln Johannes formulerar på äldre dar det kristna livets centrum bland annat med orden ”Den som har Sonen (Jesus) har livet, den som inte har Guds Son har inte livet”. (1 Johannes brev 5:12)

Nu i en långdragen Corona-pandemi som efter drygt sju månader inte tycks klinga av utan snarare förvärras igen, så har många människor massor med frågor om livet och döden och meningen med alltsammans och hur man ska hitta balans och trygghet. När allt det man litade på skulle vara tillräckligt plötsligt rasar samman, då behöver de möta denna, den viktiga frågan ”Tror du på Jesus?”. I samtalet efter den frågan kanske mycket kan klarna och få sitt svar och början på en lösning.

Okände kristne vän, som jag mötte i går, tack för att du ställer den viktiga frågan i Norrköping i dag! Nu mer än nånsin behövs frågan ”Tror du på Jesus?”