I torsdags hade jag ännu en underbar svamputflykt till skogen och fick plocka massor med stora, välskapta trattkantareller i mossan och bland blåbärsriset. Det var soligt och 25 grader i luften när jag vände hemåt på eftermiddagen.

Då hade jag hos min vän Inger en värdefull stund med två unga ukrainska mammor med gott fika och samtal om svensk mat- och kaffekultur och svenska seder. Sen blev det sång på svenska och ryska och bibelläsning och bön för varandra.

Och i dag har jag medverkat på sopplunch med sångprogram tillsammans med min vän prästen Fredrik Weflö i ”hans” kyrka Söderledskyrkan i mina hemkvarter i Vilbergen, Norrköping. Ett 60-tal glada människor (de flesta pensionärer) från olika håll i stan umgicks glatt vid soppan och kaffet och deltog med liv och lust i sångerna ”Pärleporten”, ”Oändlig nåd”, ”O, store Gud”, ”O, hur saligt att få vandra”, ”Min Jesus lever” och annat. Fredrik gav i andakten en glimt från den ekumeniska korsvandringen till Rom i somras och mötet med påven, där denne tog emot det stora träkorset som varit med på vandringarna som en påminnelse om det som förenar människor i olika länder och kyrkor.

Vi avslutade samlingen med att i kanon sjunga ord ur Psaltaren med min tonsättning: ”I din hand ligger mina dagar, mina dagar ligger i din hand, Jag förtröstar på dig, Herre, jag säger ’du är min Gud’ ”.

Det finns trygghet och glädjeämnen mitt i allt annat som oroar och skrämmer. Glöm inte det!

Hälsningar från Ingvar H 25 september 2023