Sittande här hemma i soffan i dag hamnade jag plötsligt i en vingård, den vingård som Jesus berättar om i Matteusevangeliets 20:e kapitel, de första 16 versarna.

Det är där vingårdens ägare vid dagens början strax före sex har gått till torget, där arbetssökande daglönare står och där han anställer folk till skörden. Han gör det några gånger till under dagen ända fram till vid femtiden på eftermiddagen då bara en timmes arbete återstår.

Sen, när arbetsdagen är slut vid sex tar arbetsgivaren upp börsen och betalar var och en den denar, som är den gängse dagspenningen för en dags arbete och som kan klara levebrödet för en familj den dagen. Han börjar med dem som började jobba klockan fem på eftermiddagen, och dessa tar tacksamt emot och prisar sin goda lycka. Allra sist ger han samma överenskomma summa till dem som har arbetat i tolv timmar. En av dem kan inte tiga längre utan brister ut: ”Vad? Ska jag inte få mer än så, jag som har jobbat hela den varma och svettiga dan? Det är orättvist!”

Men arbetsgivaren säger: ”Hur då orättvist? Vi kom ju överens om en denar, den vanliga och rättvisa summan! Gå hem och var nöjd! Ser du med onda ögon på att jag är god? Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt?”

Och där i den scenen i kvällningen ser jag mig själv som en av de andra arbetarna som har varit där hela dan från klockan sex på morgonen. Och jag hör mig själv säga: ”Herre, ta inte illa upp för vad han sa! Jag för min del är så tacksam för den här dan som jag har fått jobba och nu har mat till min familj för ännu en dag. Tack för att du har varit vid vår sida i dag och för vatten att dricka och för att vi fritt har fått äta av vindruvorna medan vi har jobbat och för det goda brödet din fru hade bakat åt oss!

Och jag tackar dig för att Simon och Saul och Josef fick full lön! Deras familjer behöver maten och pengarna lika mycket som min familj. Nu slapp de karlarna gå hem tomhänta efter en hel dags väntan! Du är generös och god! Jag tackar dig!”

Jag är tillbaka i min soffa igen och funderar på mitt eget liv. Hela mitt vuxna liv sen tjugoårsåldern har jag fått arbeta i ”Herrens vingård”, som man förr uttryckte det och menade predikant- och pastorsyrket. Och att få göra nytta och leva ett meningsfullt liv och ibland få betyda mycket i enskilda människors livsöde och välbefinnande – bara det är väl nog! Och min ”denar” har jag fått, levebrödet och livets nödtorft och ofta mycket mer än det.

Och när jag ”går hem” och lämnar det här livet, har min Herre och Frälsare betalat silverpenningen och lösepenningen för min eviga frälsning och salighet. Jag är verkligen tacksam!

De allra senaste dagarna har två av mina något yngre men nästan jämnåriga pastorskolleger och ”medarbetare i vingården” – pingstpastorerna Conny Söder och Curt Levin – lämnat det här livet.

Jag finns kvar här än så länge. Det finns väl något mer ärende för mig att uträtta….