Alla söker kärlek. Kärlek är det viktigaste i tillvaron.
Ovanstående påståenden är förmodligen sanna för de flesta människor och kanske allra mest för de unga.
En stor anledning till att mina tankar den här veckan rör sig extra mycket om temat kärlek är att jag och min fru Birgitta (oftast kallad Gittan) den 23 mars 2018 har 50-årig bröllopsdag. Och kärleken till varann fann vi ytterligare två och ett halvt år tidigare, och då var jag nitton år gammal.
Ibland säger man skämtsamt att såna par borde stoppas upp på museum – med anspelning på att det numera inte är så vanligt med så långvariga äktenskap. Men nyligen läste jag en notis i en tidning om de orter i Sverige som enligt statistiken leder i långvariga äktenskap. När jag nu sökte som hastigast på internet fann jag siffror från 2016 i en artikel i ett majnummer av Allers: ”Om du bor i Överkalix kommun i Norrbotten är det stor chans att ditt äktenskap håller länge. Par som bor här är i snitt gifta i 50 år, rekordet i Sverige! De kortaste äktenskapen däremot hittar man strax utanför Stockholm, i Botkyrka. Där varar kärleken bara i cirka 15 år.”
I samma artikel fanns ”tio i topp” på orter med långlivade äktenskap, och där var det först tre orter högt uppe i Norrland – Överkalix, Vindeln och Bjurholm – och sen Ydre i Östergötland på fjärde plats. Det gladde en östgöte!

Själv känner jag mer ödmjuk tacksamhet än stolthet över att själv få leva i ett äktenskap som har hållit i 50 år. Det är säkert mer min hustrus förtjänst än min. Jag skulle också säga att det mest är tur, om jag inte var övertygad om att tur är en för enkel och billig förklaring – det är en gåva från Gud, det som med Bibelns språkbruk kallas för ”nåd”. Många betydligt bättre och andligare människor än jag har fått gå igenom den smärtsamma erfarenheten av en sprucken relation och skilsmässa.
Hur kan relationen hålla och bli långvarig och till och med livet ut? Eftersom jag ännu inte har upplevt ”livet ut” kan jag inte och vill heller inte ge några råd till andra. Däremot kan jag ha några funderingar om några saker som kanske kan bidra till hållbar kärlek:
Att ha mer gemensamt än den fysiska attraktionen och kärleken men samtidigt bevara och vara rädda om den fysiska ömheten och kärleken under livets gång.
Att ha roligt tillsammans och göra saker tillsammans men samtidigt ge frihet åt varann att odla egna intressen och vänskapsband.
Att lika mycket vilja ge kärlek som att få kärlek. Jfr apostelns Paulus ord i Apostlagärningarna 24, vers 35 ”I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta.”

När jag tänker på mitt eget äktenskap och min goda lycka vill jag passa på att skriva och säga: ”Tack, min kära Gittan, för alla de här åren och din trofasta kärlek och vänskap!”

Det är så att jag ganska väl vet om att jag är en högljudd och dominant person som tar mycket plats på olika sätt. Därför kan jag kanske vara trevlig att träffa och umgås med i små doser, men det är ingen avundsvärd lott att vara livskamrat åt en sån person. Så jag vet att jag är lyckligt lottad vad gäller kärleken och äktenskapet!
Många får leva utan kärlek och ”tvåsamhet” stora delar av livet. Det finns mycket annan gemenskap och samhörighet också, naturligtvis. Jag önskar dig, min läsare, mycket gott på det sättet!

I mitt nästa radioprogram är ”Kärlek” det genomgående temat med sånger och dikter om kärlek och läsning av en trevlig, gammal kärlekssaga från 1921 av författaren Anna Maria Roos. Lyssna gärna på det 60-minutersprogrammet! Det kommer i närradion i Linköping, Norrköping och Vetlanda och på min hemsida från 27 mars men är uppladdat på gratissajten archive.org redan nu:
https://archive.org/details/TonerTankar180327