I dag har det varit Askonsdagen – början på fastan inför påsken.
Om sex veckor är det påsk.
I går var det Fettisdagen då man åt semla – från början för att äta rejält inför fastans magra regim.
På senare år säljer konditorier och affärer i Sverige semlor från juldagen och framåt.

Det här året har det varit färre semlor än det brukar vara för mig, men fortfarande älskar jag semlor.
I går på riktiga semmeldagen köpte jag två fina lyxsemlor på konditori och festade på tillsammans med min fru.

I Pingströrelsen finns inte så mycket traditioner och följande av kyrkoårets texter. Men en Askonsdag i Vetlanda under min pastorstid där upplevde jag en mycket stark askonsdagsgudstjänst i Vetlanda kyrka (Svenska Kyrkan). Vi hade ekumeniskt i församlingarna en stark gudstjänst med stor uppslutning då vi bekände våra synder och använde konkreta handlingar för att synliggöra boten, förlåtelsen och upprättelsen och nattvardsfirandet efteråt. Jag skrev om det i diktform och ger det vidare till dig.

Askonsdag
I fädernas kyrka
tillsammans från olika traditioner
i sång, bön och eftertanke,
bekännelse av synd
i skrift på papper
(jag, min fegis, skriver på ryska
så ingen ska läsa utom Gud).
Där står det om min likgiltighet
inför den andliga nöden
och om kärlekslösheten.

Tillsammans kastar vi
bekännelserna i kitteln
och går ut i snö i vinterkvällen.
Så bränner vi papperen
och Gud bränner och glömmer synderna.

Med ett kors av aska på pannan
går vi in till ljuset, till värmen,
förlåtna till nattvardsbordet.
Och jag får hålla fatet med oblaten –
Kristi kropp för dig utgiven –
och jag får med lyfta händer
uttala välsignelsens ord
över oss alla,
korsmärkt i pannan
med aska.

Nyförlåten och bärare av välsignelse –
toner i höga kyrkvalv,
nåd upp till himlen.
Det enda jag vet, det är att nåden räcker….

28 februari 2001 i Vetlanda)