Ibland används efternamnet Ågren för ångest och oro.
Ofta kanske det används i samband med ångern och ångesten dagen efter ruset och fyllan.
Det finns kanske också ett samband med tre bröder Ågren som levde studentliv i sus och dus i Lund i början av 1900-talet. Ågren och ånger innehåller ju samma bokstäver. I SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) finns ordet ”ågren” med som ett vardagligt uttryck för ångest.
I går hade jag det svåra förtroendeuppdraget att vara officiant (= tjänstgörande pastor) på begravningsgudstjänsten efter min vackra, begåvade 30-åriga brorsdotter som efter åratal av psykisk ohälsa och djup ångest medvetet och beslutsamt avslutade sitt liv. Men det var ju ångesten, den obegripliga och gastkramande ångesten som egentligen tog hennes liv – till den punkt där hon själv inte såg någon annan utväg för att slippa ångesten.
Vi fick en sorglig men ljus och vacker gudstjänst där ett hundratal personer i slutet av samlingen gick fram till den vackert draperade kistan med ett underbart foto på den ljusblonda och vackra unga kvinnan med vackra, sorgsna ögon. De lade och ställde massor av handbuketter vid kistan.
Jag hade fått tillåtelse att läsa ur hennes brev till sina föräldrar: ”Och vet ni vad? Jag är glad över detta beslut. Tro inget annat! Nu får jag träffa farmor och farfar, mormor och morfar, Zoya, Tisha, Mira, Lea & Lexi (namnen på katter och hundar hon levt nära). Jag väntar på er och tar emot er med öppna armar när vi ses igen. Med kärlek Ulrika”.
Själv har jag upplevt sorger och besvikelser – men faktiskt aldrig denna intensiva ångest. Som pastor under många år har jag förstås fått möta många människors djupa ångest i samtal och förbönsstunder, men i mitt personliga liv har jag själv varit så lyckligt lottad på det stora hela.
I mina tonår älskade jag Pär Lagerkvists texter och kunde lite citat utantill, men den ångest som finns i hans debutbok från 1916 har liksom varit utanför min egen erfarenhet:
”Ångest, ångest är min arvedel,
mitt strupes sår, mitt hjärtas skri i världen…”
”Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.”
Jag sörjer över att så många människor, också många unga, har så djup ångest. Hur kan de få hjälp?
Evangeliet, de goda nyheterna i Bibeln, talar om en Gud som i Jesus Kristus också har sörjt och gråtit och upplevt djup ångest. Men han har gått igenom ångesten och döden och ondskan och burit den för att lyfta av oss den. Han vill ge oss frid och inre vila och trygghet. Många, många har upplevt detta här i livet, och jag har mött dem på många ställen och under många år.
En del blir tydligen inte fria från ångesten förrän efter det här livet. Det får jag motvilligt acceptera, men jag vill fortsätta att visa på Jesus och den kristna tron som en hjälp och ofta en underbar utväg.
Även om ångest ”bara är förnamnet”, finns det hjälp att få – nu och för evigt.
”Våra smärtor tog han på sig, ….Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jesaja kap 53)
PS Min sorgedikt till musik ”Elegi för min brorsdotter” finns som video. Klicka på länken! https://youtu.be/dXUpq-2lc2w
Dessutom – föreslagna länkar till viktiga reportage om psykisk ohälsa:
https://www.svtplay.se/video/21812202/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-20-psykrevolten