Vilken lång och underbar dag jag fick uppleva i söndags 15 september!
Klockan sju startade jag bilen i soligt väder med sju plusgrader här i Norrköping och körde den välbekanta vägen till Vetlanda via Mjölby, Tranås och Eksjö. När jag kom in mot Anebytrakten efter Tranås efter en dryg timmes körning var temperaturen 3 grader, och det var frost i gräset vid vägen.
I Vetlanda bodde vi 16 år innan hemkomsten till Norrköping och våra rötter, och under de åren hade jag pastors- och missionärstjänst i tre församlingar där, dels Pingstkyrkan, dels alliansförsamlingarna i Bäckseda och Ödshult. Tills ganska nyligen var Vetlanda den plats jag bott längst sammanlagt i mitt liv, men om jag numera lägger ihop mina perioder i barndomen och ungdomen och nu som pensionär, så blir det fler år i Norrköping.
Men dessa sexton år står för många av mitt livs upplevelser, vänskaper och möten med människor.
I förmiddagens gudstjänst hade jag ett inslag med sång och tal i Pingstkyrkan och fick krama om och ha små pratstunder med många vänner jag upplevt mycket tillsammans med. Den långe Peter Nilsson med sin vackra mustasch skrattade jag tillsammans med, när vi påminde varann om en minnesvärd resa till Kazakstan. Då åkte han och jag med huvuduppgift att tillsammans med församlingen i Satpayev på stäppen sätta upp det mötestält med estrad, som Vetlandaförsamlingen hade skickat med container i förväg och som skulle fungera i Kazakstan nu, när det började bli svårt att klara den svåra svenska brandbesiktningarna. Kruxet var bara, att containern inte kommit fram i tid! Vi fick ha en ”virtuell”, teoretisk genomgång och uppsättning med praktiska medlemmar i församlingen. Och vi fick fina upplevelser ändå med grillning och bad i det fria och bastubad och mycket te och god mat och gudstjänster och vänskap….Och när containern sen kom, gick det bra för församlingen att klara det praktiska…
Med Peter och Kazakstanresan |
Med pastor Jonas |
Vårt hem i 13 år |
Församlingens 35-årige pastor och föreståndare Jonas Vilhelmsson (på en annan bild tillsammans med mig), är från Vetlanda och hälsade mig välkommen bland annat genom att säga att han som barn hade hört mig predika, och nu skulle jag få höra honom predika… Efter gudstjänsten hade han och jag ett mycket givande samtal vid lunchen på en restaurang.
På vägen till Bäckseda missionshus och deras imponerande 170-årsjubileum av verksamhetens början, körde jag förbi huset vi bott i under tretton år. Det var sig likt från utsidan.
Den lilla alliansförsamlingen med bara en handfull medlemmar har fortfarande en imponerande verksamhet med gudstjänster, kafékvällar och ungdomsverksamhet. Ända sen 1854 (då fortfarande konventikelplakatet gjorde andliga möten olagliga, om inte en präst var närvarande och ledande) hade människor samlats hos bonden i Hökåsstugan ett par km från det nuvarande missionshuset. Flera pastorer och ungdomsledare under senaste årtiondena höll tal och medverkade. Vilken glädje att möta många av mina goda vänner där.
Goda Bäcksedavännerna Ingvar Gustafsson och
Jörgen Hugosson |
Med Ingegerd Hugosson |
Vid sjutiden på kvällen vände jag kosan hemåt igen i min gamla Saab, så tacksam för livets rikedom av vänner, minnen och meningsfullt arbete! Och vid halv tio var jag hemma igen i vår bekväma lägenhet i min barndoms stad.
Hälsningar 17 sept 2024 från Ingvar H
