I lördags i Norrköpings centrum var det den centrala dagen på ”Kulturnatten”, som sen pandemin har vuxit från en till tre dagar.
Mina grannar Titti och Gustaf Knutsson är drivande i teatergruppen ”Kairos”. De har av en rolig slump (?) valt ett grekiskt uttryck som ofta i våra sammanhang i kyrkan betyder ”Den välbehagliga tiden”. För dem är den stora hjärtefrågan att vårda naturen och miljön och vår slitna planet (det jag brukar kalla ”Skapelsen”). De är helhjärtade och beundransvärda människor. Nu hade de skapat en gatuteaterföreställning med namnet ”Extra allt” – kanske en ironisk kommentar till det besinningslösa konsumerandet och exploaterandet som vi håller på med.

Två gånger gav de den 30 minuter långa föreställningen på gågatan mellan köptemplen Linden och Spiralen i Norrköping. Det var huvudsakligen genom dans och pantomim och enstaka rop och ett par sånger. Jag var mycket berörd!! Det fanns ju ingen uttalad ”manual” eller föreskrivning tolkning. Mina tankar gick väl av och till i lite mer ”kristna banor” än manusförfattaren Titti menar.
De två mycket färgstarka och färgglada rollgestalterna var det jag kallar ”Flickan Jord” eller ”Naturen” samt en imponerande mansgestalt i mantel som satte upp handen och sa ”Stopp!” till skövlingen och galenskapen. För mig blev det närmast ”Herren Gud”, men jag ska fråga Titti om vad hon kallar gestalten.
En underbar körsång utförd av alla aktörerna sammanfattade budskapet med att sjunga ungefär följande innehåll: ”Vi vill inte skrämma dig men tala om hur det är. Det är inte försent, om vi agerar nu. Jorden kan bära oss alla, men vi måste börja leva annorlunda i dag.”

Titti Knutsson sittande med röd scarf

Titti och hennes vänner är i mångt och mycket lika de gammaltestamentliga profeterna. För mig representerar de delvis vad Gud vill säga till oss, själviska människor – utanför kyrkan och i kyrkan.

Sen tror jag att vi Gudstroende och Jesu lärjungar förvaltar sanningar och synsätt som mer än nånsin behövs i dag.
Till exempel ska vi inte skämmas för följande kristna grundsanningar:

Planeten och Naturen är älskvärda och skyddsvärda och berättar mycket om Gud men är inte Gud.
Människan är Guds ögonsten och viktigare än djuren och miljön.

Och människan är en andlig varelse och både kropp, själ och ande och skapad till att leva i gemenskap med Gud genom återlösningens kraft i Jesus Kristus och hans frälsargärning.

Vi ska vårda jorden och miljön, men bara Gud kan gripa in och skapa nya himlar och en ny jord.
Därför njuter vi av Hans godhet och vår stund på jorden, men vi väntar Hans Rikes ankomst och evighetens rättfärdiga, kärleksfulla och saliga tillvaro.

Tillsammans med Titti håller jag ihop ”Peking Poesi och Prosa Högläsningssällskap”. Där träffas vi med några andra och läser våra texter för varann och lyssnar på varann. Där trivs jag.

Hälsningar 1 okt 2024 från Ingvar H