Så här i december med ett par veckor fram till jul är förmodligen många människors sinnen fyllda med frågan om vad man ska ge barnen och barnbarnen i julklapp.

Många av våra jämnåriga vänner har flera barn och många barnbarn och kanske till och med barnbarnsbarn som de ska ge julklappar till. Antagligen är det ett kärt besvär, men det är nog ändå mycket att fundera på och kostar också massor av pengar. Det kan inte vara lätt för pensionärens eller pensionärsparets kassa.

Det har blivit så, att vi nuförtiden är en ovanligt liten familj. Vi firar jul tillsammans med vår dotter och hennes vuxne son. Dessutom bestämde vi häromåret, att vi inte ger varann julklappar. Vi äter gott tillsammans av våra gemensamma favoriträtter, och vi umgås genom att spela spel och se på TV och umgås med andra.

En viktig sak med julen, som jag fick av mina föräldrar, har jag gett vidare till mina barn och mitt barnbarn: Det är att julaftons eftermiddag innehåller en stund av julandakt med läsning av julevangeliet i Lukasevangeliets andra kapitel och sång och bön tillsammans.

I min barndom firade vi rätt många jular i Indien, och då var vi barn hemma hos pappa och mamma ”på slätten” efter terminen på internatskolan i bergen i Sydindien. Vi levde ett enkelt liv med ganska få julattribut från Sverige, men vi åt julmat och fick julklappar. Och varje julafton läste pappa julevangeliet och bad med oss innan utdelningen av julklappar.

Många år har gått sen dess, men jag har tillsammans med min egen familj gjort samma sak. I rätt många år nu har dessutom en av sångerna vi sjunger i julandakten varit min egen sång ”I Betlehem” där första versen lyder: ”Josef och Maria reste upp till Betlehem. Alla rum var fulla, det fanns ingen plats för dem. I en krubba lade hon Jesus Krist, Guds egen Son. Josef och Maria reste upp till Betlehem.” Vi sjunger förstås också Nu tändas tusen juleljus och Stilla natt.

Vad ger vi till våra barn och barnbarn? Frågan handlar väl om mer och viktigare saker än julklappar. Vad ger vi till generationerna efter oss?

Jag älskar en av Psaltarens psalmer, nr 71 av David med rubriken ”En gammal mans bön”. Där finns bl.a. följande versar:
Psalt 71: 17 Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och än i dag förkunnar jag dina under.
18 Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, innan jag fått förkunna
din makt för nya släkten, din kraft för alla som ska komma.

För ett bra tag sen kände jag en stark längtan att ge vår unga generation i Sverige lite av det som jag fått i livet av kristen tro och undervisning och grund för tillvaron, saker som gett mig så mycket trygghet, frid och lycka. Och så gjorde jag en ”engångspodd”, korta radioprogram på Internet som jag kallat ”En morfars podd”. I tretton korta avsnitt är jag en ”låtsasmorfar” till unga människor från 14-15-årsåldern.

Om du skulle vilja, får du väldigt gärna provlyssna lite på podden och ”ge den vidare” till de ungdomar du har i ditt nätverk. Kanske kan det bli en gåva som räcker längre än den här julen.

Enklaste sättet att lyssna är på Spotify eller Google eller YouTube söka på ”En morfars podd”, och jag ger YouTube-länken till introduktionsavsnittet nedan: https://youtu.be/CBJqexGTuhM

Bilder:  Logo för ”En morfars podd”
Min pappa Agne och min dotter Qarin julafton 1974 i Indien