Häromdan satt jag hos nästan 90-årige Gunnar i hans vardagsrum i radhuset i Östra Eneby, Norrköping. Han är numera fysiskt mycket begränsad av svaghet och krämpor och finns nästan enbart inomhus och behöver hjälp både av rollator och rullstol och besök från hemtjänsten flera gånger om dagen. Men när jag sitter och pratar med honom och hör honom läsa Bibeln och be, tänker jag apropå honom ”Nära himlen hela tiden”. Han är så mycket mer än sina begränsningar!

För hemtjänstpersonalen ur olika religioner och kulturer läser han ur Bibeln och ber böner för dem som tar emot. Han läser ur sina biblar med ganska liten stil och bygger upp sig själv med bön och tacksägelse. I sängen varje kväll läser han ur sin mammas gamla bibel Psalm 23 ”Herren är min herde”. Och han ber för sina grannar i området och fick leda en av dem till frälsning strax innan döden.

Och en dag för några månader sen, när han var lite nedstämd där han satt vid köksbordet, då satt plötsligt Jesus mitt emot honom en bra stund och bara tittade på honom med sina goda ögon. Jag tvivlar inte en sekund på detta, för jag kände också himlen nära hela stunden jag var hos honom.

Gunnar kan inte komma till kyrkan, vare sig den är ”Coronastängd” eller öppen, men han är i sanning en aktiv medlem i Pingstkyrkan, en sann kristen. Det finns många såna här hjältar i våra olika kyrkor och församlingar. De fyller inte bara livet med år utan varje år och varje dag med liv. För ett par år sen gjorde jag en inspelning med Gunnar. Jag lade just ut den på min podd ”Bitar ur livet”. Lyssna gärna! Bilden är från nu häromdagen.