Under de här gråa och regndisiga dagarna här i mellersta och södra Sverige har jag de tre senaste dagarna varit med om spännande aktiviteter. Inte en enda soltimme har vi fått hittills i december, men adventstidens ljus, stjärnor och slingor lyser i alla fall upp.

I torsdags eftermiddag hade vi i vår bönegrupp vår andra träff via Zoom. Då satt jag vid mitt elpiano med skärmen framför mig och spelade och sjöng adventssånger, som de andra åtta deltagarna försökte sjunga med i, trots att det är en eftersläpning i ljudet för de andra, så de kommer lite efter hela tiden. Det här var också en bra övning för fredagens ”webinar” (digitala seminarium), då jag blivit inbjuden som en av tre medverkande. Samfundet Pingsts ledare Daniel Alm och pensionerade pastorn Claes Frankner (en av samordnarna för nätverket för pensionerade pingstpastorer) hade bett mig medverka med tre sånger och berätta lite från mitt liv under Corona-pandemin. Så nu satt jag igen bakom pianot och fick genom Zoom möta drygt trettio av mina äldre pastorskolleger över hela Sverige genom teknikens hjälp.

Min kära Gittan hade födelsedag i fredags, så direkt när jag slog av Zoom-mötet och elpianot, gick vi ut till bilen, och jag körde oss till förbeställd jullunch på IFK-restaurangen i anslutning till och med fin utsikt över  vår fotbollsarena, där IFK Norrköping vunnit Allsvenskan många gånger, särskilt under storhetstiden på 1940-60-talen med Gunnar Nordahl och andra då klubben vann elva gånger.

Det var lite märkligt att ta hissen till VIP-matsalen på fjärde våningen och sitta ensamma i matsalen och få en bra jullunch serverad av en ensam servitör. Lite ensligt men i sanning Coronasäkert. Vi åt i alla fall gott och blev mycket mätta.

Och i går körde jag ner genom regnet till Vetlanda och förrättade begravningsgudstjänst i en av kyrkorna efter en av mina församlingsbor där. Efteråt blev det i församlingsvåningen samkväm med både middag och senare kaffe och hemlagad ostkaka med tillbehör. Det var bara släkten som deltog på plats, men begravningsentreprenören Mats visade och berättade om två nya sätt att i Coronatider göra begravningen tillgänglig för fler intresserade: För det första direktsändes begravningsakten på webben via mobiltelefon på ett stativ. Därför bad han mig som sista programpunkt framför kameran tacka de vänner som följde akten på nätet. För det andra var det under ett par timmar efter själva begravningsakten öppet i kyrkan för vänner att komma och se blommorna och kistan och själva ta farväl samt skriva en hälsning i en bok i foajén. Senare lästes de hälsningarna upp en trappa ner, där vår minnesstund pågick ganska länge.

Det sägs ju att nöden är uppfinningarnas moder. Det är intressant att se hur vi anpassar oss och hittar nya vägar att kompensera i någon mån för det som vi saknar av personlig kontakt och närhet under den här prövande tiden.

Och denna söndag på Luciadagen har jag från soffan just deltagit i en av de två, tre gudstjänsterna jag följer via internet. Sångerna och Guds Ord förkunnas i alla fall på ett rikt och värdefullt sätt också nu, och det är jag så tacksam till Gud för.