Citatet är från den första kristna församlingen i Jerusalem och deras allra första tid efter Jesus himmelsfärd.
Apg 2: 42  ”De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.”

I dag har jag själv upplevt två bra exempel på församlingsgemenskap under Coronapandemin:
I morse var jag med på en timmes telefonbönemöte tillsammans med fem andra i Equmeniaförsamlingen Vidablickskyrkans regi. Utan att se varann hörde vi varandras glädjeämnen och böneämnen och bad tillsammans och för varandra. Det handlade både om sjuka närstående och om hemlösa behövande i Norrköping och skolornas situation med många sjuka lärare och mycket annat stort och smått.

Och nu på sena eftermiddagen hade jag själv tagit initiativ till Zoomträff för vår bönegrupp i Pingstkyrkan där jag är med. Genom appen Zoom kan man på sin surfplatta, dator eller telefon både se och höra varann. Vi var nio personer som var med, varav en som inte fick sin surfplatta att fungera utan fick delta genom telefonen ställd på högtalarfunktion, så hon hörde och hördes.

Tänk att få se och höra varann och utbyta lite tankar och glädjeämnen och sorger och sjunga och be och läsa Bibeln tillsammans! Och nästa gång kommer det gå att ännu bättre med det tekniska för oss, som samtliga väl var 70-plussare.

Och jag har bestämt mig för att fortsätta att utveckla dessa träffar både per telefon och via bildmedia. Mer än nånsin behöver vi anstränga oss för att hålla ihop tillsammans med andra och vårda relationerna.

Mina tankar har gått till många möten med de förföljda kristna i Sovjetunionen under 70- och 80-talen, innan perestrojka och glasnost gjorde det mer fritt för de kristna där. Man gick många kilometer ut i skogen eller tog sig till lägenheter i städerna där man trängde ihop sig i lägenheterna föra att be och höra Guds Ord. Besvären att kunna samlas var kärt besvär!

Också i dag kan vi välja gemenskapen på alla upptänkliga sätt och vi kan välja det som bygger upp i stället för att bryta ner. Mitt i allt trams och frossande i snusk och smutsigt och hädiskt språk och ett förvridet kulturliv, så finns också det rena och goda och vackra. När allt kommer till kritan, väljer vi själva vad vår tid fylls av. Aldrig har det funnits så mycket gudstjänster och andliga sånger och böner i etern och på nätet som nu.

Och Bibeln och bönen och den egna sången hemma eller i skogen – det kan ingen ta ifrån oss. Och ingenting hindrar dig och mig från att le mot människor och säga goda ord och be välsignelsebringande böner. Låt oss fortsätta med det!