Den här sommaren sker ju många av mina utflykter till fots, och jag har blivit något av en vandrare. Det hänger delvis samman med att jag mycket odramatiskt i höstas bestämde mig för att sluta spela golf, fast golfen har gett mig både motion och massor av glädje och naturupplevelser i många år nu. Och jag slutade spela när jag tyckte golfen var rolig och gick bra.

Lite hängde mitt beslut ihop med att jag under något år nu har fått mer och mer längtan efter att förenkla mitt liv på olika sätt. Och en del var att i stället för golfen börja vara ute och gå och röra på mig på annat sätt. Om en del andra saker kanske jag pratar eller skriver någon annan gång, när jag själv har kommit lite längre i att leva livet enklare.

Men jag blev väldigt glad över en mening i ett brev från vännen Håkan, som jag har fått kontakt med igen efter rätt många år. Jag har bott på många ställen och besökt många andra platser en hel del, och därför blir det naturligt att närmare kontakt också med mycket trevliga och intressanta människor oftast bara blir någon gång ibland.
Jag fick ett kort svar med ett par kommentarer på ett följebrev jag skrev nyligen i samband med en personlig video jag lagt ut på min hemsida och YouTube – ”Liv & hopp trots Covid-19”. Där finns rätt mycket videoklipp från naturen och en del personliga reflektioner.
Håkan skriver: ”Du visar att i det enkla bor det vackra!”

Detta är precis det jag skulle vilja förmedla genom mitt liv på olika sätt!
Det enkla är ofta det vackra, ja, det vackraste och bästa.
Vi vill gärna krångla till saker och ting. Så sa ju också en talare en gång: ”Ja, det här verkar enkelt, men vänta bara tills jag har förklarat det hela!”

En av mina huvuduppgifter i livet har varit att förklara Bibelns budskap för olika kategorier av lyssnare. Att förklara är ju motsatsen till att fördunkla eller krångla till. Bästa beröm jag har kunnat få efter att ha predikat en stund eller sjungit en av mina sånger är faktiskt att höra att det var enkelt att förstå. En av mina stora förebilder i andlig sång och musik är Göte Strandsjö, genuin skåning från Skanör (1916-2001). Han var sångpedagog och professor vid Musikhögskolan i Malmö och var också en from kristen och en av Pingströrelsens sång- och musikledare under många år. Många av hans sånger är så enkla men ändå så djupa och slitstarka, precis som hans eget framträdande när han själv sjöng eller spelade och talade. En pärla är hans sång ”Som när ett barn kommer hem om kvällen” (Segertoner 517):
”Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn,
så var det för mig att komma till Gud – jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig.
Och jag kände: Här är jag hemma, jag vill vara ett barn i Guds hem.”

I tisdags vandrade jag med min ryggsäck de fem kilometerna till Ensjön och den lilla badplatsen vid Öbonäs. Några hundra meter innan sjön fick jag vid vägkanten syn på flera stånd med doftande kaprifol. Jag plockade en blomma och gick och luktade på under resten av vandringen, också på tillbakavägen. Och framme vid badplatsen där vid åtta på morgonen var jag ensam. Jag tog på mig badbyxor, gick i och simmade lite i tjugogradigt vatten (jag mäter temperaturen med barnslig förtjusning med medhavd termometer). Så tog jag på mig torra byxor och drack kaffe med ostmacka av mitt eget mörka bröd. Efter en stund i solskenet och fågelsången gick jag hem i en dryg timme igen och luktade på min kaprifol.

Vilka påkostade resor eller utflykter ger större välbehag än dessa tre timmar härom morgonen?
I det enkla bor det vackra.