På något sätt har Corona-pandemin blivit ”vardag” och det ”normala”.
Det är som om den första chocken och förvåningen har lämnat oss.

Vi var så säkra på välståndet, den ständiga tillväxten och den nästan oändliga ökningen av bekvämlighet, valfrihet och möjligheter – åtminstone i vår del av världen.

Nu är det som om vi inser hur osäkert och bräckligt livet är.
Hur sunda och starka verksamheter och företag på några veckor kan falla samman och gå i konkurs..
Hur vår egen ekonomi, anställningstrygghet och köptrygghet (t.ex. av resor och semestrar) helt plötsligt kastas över ända…

I kriser lyser också de goda, de uthålliga, de som inte ”ställer in” hur som helst utan mera tänker i banorna ”att ställa om”.
Och TV och tidningar har börjat hitta och rapportera de goda exemplen, det som ger hopp och tröst.
Det är företagare som hittar nya lösningar och blomstrar mitt i krisen.
Det är hur uppmuntran och erkänsla till våra hjältar inom vården och omsorgen får plats och röst som omväxling till det ”eviga gnället” som annars ligger så nära till för många i vårt land.

Ibland sägs det att man antingen är en del av problemet eller en del av lösningen.
Jag känner en brinnande längtan att här och nu vara en del av lösningen!
Hoppas du känner likadant!

Jag ber också att fler och fler ska vända sig till äkta gudstro och bön och förtröstan och de andliga värdena, nu när ekonomi och välstånd och hälsa och personlig trygghet inte är så självklara ting, som vi har brukat anse.
Vi som är vana att lita på Gud och räkna med andliga värden och att himlen och evigheten är verkliga, vi har ju lite försprång nu.
Det är inget att vara mallig över, men glad får man ju vara över att man redan tror på Jesus.

Vi tror på ett liv efter Corona!