Sista dagen i mars.
I morgon är vårmånaden april.
Jag tjuvstartar
med mina ljusa, bekväma byxor
och sandalerna från Gran Canaria
nu i januari.
(Jag tyckte de var lite dyra då,
men i dag är jag glad för dem).
Underbart lätt känns det för fötterna.
Men den stora jackan är fortfarande på.

Min vanliga tisdagspromenad ska börja
för att lämna radioprogrammet
på usb-minne i studion
vid Carl Johans park,
och för att stå med ukulelen
vid Drottninggatan
och sjunga hoppets och tröstens sånger
i Coronatid
för dem som ändå
är ute på stan.

Bästa vårtecknet i dag –
i Gamla Lasarettsparken
står den stora pilen
och vajar lite med
alla de långa smala flätorna
och liksom sjunger en vårvisa för mig.

Och någon kilometer längre ner,
alldeles vid strömmen och gamla yllefabriken,
som nu är fräscha lägenheter,
så står ännu en stor pil
och sjunger med i duetten,
likaså svängande
sina gröna, långa, smala flätor.

Och ute i Strömmens snabba vatten
flyter ett skrattmåspar
nära varann, i full fart,
som på nöjestur
med Flume ride på Liseberg
(jag minns första gången jag åkte där).

Det finns vårtecken.
Det finns glädjeämnen.
Det finns ett nu.